Such Great Heights

“Högre mentala funktioner”– Vygotsky

2012-02-18T17:28:00.001+01:00

Jag skriver därför att jag har något att berätta, eller för att jag bara behöver ordbajsa lite, när jag får tid över, när jag är arg på något dumt som aftonbladets rubriksättning, vädret eller fördomar.

Nittonde januari började jag på Lärarprogrammet och på en månad har jag lärt mig mer om mig själv och människan än någonsin tidigare. Det hela skapar så oerhört mycket tankar och åsikter. Kanske att jag någon gång delar med mig, men då får ni ta för givet att det kommer finnas faktafel och inte helt igenomtänkta resonemang i dessa, jag är ju trotsallt en människa i utveckling som visserligen föraktar (hårt ord, jag vet) människor som vägrar låta andra människor ha en åsikt (framförallt lyfta fram en åsikt utan att vara helt och hållet pålästa på ämnet) utan att det leder till personangrepp, smutskastning, osv (hänvisar här till kommentarsfält på bl.a Aftonbladet, Youtube och kanske framförallt Flashback för att bara nämna några, 2012). När internet kom med möjligheten att vara anonym släppte då människan alla normer och “sociala regler” och började bete sig som vilddjur? Ja, ni förstår vad jag menar.

Annars har dagen varit ultimat. Har pluggat till tenta på tisdag och har, hör och häpna, inte haft tråkigt. Varierande studietekniker is the shit and I am the master of it. Idag bestod tekniken av att dricka kaffe, lyssna på hög musik, sätta upp papper på väggarna och skriva ner fakta på dom i fina färger samtidigt som det diskuterades med Joakim om vad som skulle stå på dem.

Veckans låt/band:

Ren sommarlycka och kärlek på högsta tänkbara nivå.

Becoming Insane

2011-12-18T22:02:00.001+01:00

Tänkte bara säga att om jag gått och lagt mig i går när jag kom hem och lyssnat på min kropps behov så hade jag missat en helvetes asrolig kväll. Ibland är det minsann bra att göra som andra vill. TACK !

Och sen grät jag lite när Jason, Gina och Kodjo kom ut ur glasburen och fick reda på att de samlat in 18 miljoner. Helt sjukt fint. Känns lite tomt nu så jag kollar på sista Så mycket bättre för att få lite mer Jason.. Det gäller att trappa ner långsamt i morgon kanske det räcker med att googla honom.

You fucked it friend..

2011-12-17T18:59:00.001+01:00

Tom, är jag. I hjärnan. I magen finns fantastiska Crêpes med kantareller. Jag blir alltid lika överraskad över hur jobbigt det är att vara på stan. Jag vet inte vad det är som tröttar ut en så fruktansvärt. Alla intryck eller att man promenerar runt? Kombinationen gissar jag på. Annelie har varit här och senaste dygnet har känts som det längsta på länge. Det är som att allt bara passar in när jag är med henne, sådär perfekt som jag ibland behöver.

Nu är jag bara helt och hållet trött. Ibland blir jag arg på mig själv för att jag har förmågan att pressa mig själv till att göra mer än vad jag egentligen klarar av. Vi får väl se efter ikväll när jag får sota för att jag inte går direkt och lägger mig.

Skål.

Frukostzombie

2011-12-14T07:43:00.001+01:00

Jag kan nog inte helt besluta om jag fortfarande halvsover eller är vaken. Men sitter i sängen gör jag, och påklädd har jag lyckats bli också. Att bara kliva rakt upp ur sängen, klä på sig och gå till jobb/skola, är ett fenomen jag inte varit med som sen jag gick på gymnasiet (inte sådär fasligt längesen ändå men i alla fall). Frukosten får jag på förskolan, och eftersom det bara tar 5 min att gå dit från de att jag stängt min ytterdörr, så har jag egentligen inget mer att göra hemma än att se till att jag är påklädd (och vaken, vilket jag fortfarande inte är hundra på att jag är).

Jag har en sån extrem hemlängtan, sådär så att jag tänker på att jag vill hem flera gånger varje dag. Och när det blir så är det som att dagarna går ännu långsammare, så där som de gör för de allra flesta när man verkligen längtar.

Hoppas innerligt att hälften av alla ungar har blivit sjuka.

Måndag….. igen!?

2011-12-12T18:21:00.001+01:00

Slog nog rekord i sömn igår. Hela 12 h lyckades jag skrapa ihop, och då gick jag ändå upp klockan åtta. Ni som är bra på matte, eller bara inte lika trötta som jag, kan alltså räkna ut att jag somnade innan klockan åtta igår kväll.

Just nu kollar jag på Musikhjälpen som precis, för en kvart sen satte igång. Årets Radiohändelse, i Göteborg dessutom. Kommer definitivt försöka befinna mig på plats någon gång under veckan och få en glimt av finaste Jason.

Pusselbitar

2011-12-08T17:06:00.001+01:00

Ljudnivån på ett dagis är stundtals värre än att stå längst fram på en konsert med HÖGT ljud. Idag var det ett kaosdagis. Fröknarna var kaos och därmed blev barnen kaos. Noll koll. Hjärtskärande hysteriska barnskrik får en att tro att man misshandlar dem och så känner man sig hemsk och förstörd efteråt. Sammanfattning: Jag är trött och halvdöv.

8 December betyder att antagningsbeskedet har kommit. Så nu är det bestämt på riktigt att jag ska plugga till lärare. Jag och dom andra tre som tydligen sökt till samhälle- och geografilärare på gymnasienivå. Bara att hoppas på att de faktiskt startar utbildningen.

Idag har jag lärt mig att vissa människor är bättre på att hantera barn än andra, utbildning eller inte. Jag har också lärt mig att barn är sjujäklarns bra på att klättra på stolar… eller inte bara stolar, ÖVERALLT när man inte ser. Att kasta pusselbitar på golvet är mycket roligare än att faktiskt lägga dem fint och snyggt på sin plats i pusslet. Jag kan tycka att det verkar konstigt eftersom att man då antingen måste hämta upp dem eller sitta utan pusselbitar att lägga, men vad vet jag.

Den här gjorde min morgon:

Kaffe och sånt

2011-12-05T23:11:00.001+01:00

Att lyssna på: Radical Face – Always Gold

Och så börjar en ny vecka med nya nederlag och äventyr. Den börjar med ny frisyr, charmiga ungar, och en 15-7 seger i innebandy. Dock bara en vi-spelar-på-skoj-mot-ett-annat-lag-med-fika-efteråt-match, men vinst som vinst säger jag. Jag är nog fortfarande sockerhög efter gårdagens julgodisbak, eller så är det kaffet. Jag och kaffe fungerar väldigt bra ihop. Jocke däremot, tycker inte likadant. Jag har en förmåga att inte vara så snäll när jag är kaffespeedad. Kan ha råkat kasta en blöt tvättsvamp i hans säng. Till mitt försvar var det han som började.

Om jag är barnslig? Javisst! det är en av mina fina egenskaper.

Annars har jag framtidsångest som vanligt. Ska jag fortsätta jobba? ska jag börja plugga? JAG VILL RESA! osv… Men sen skärper jag mig och tänker: NEJ nu får det vara nog, du har ju bestämt dig för att du ska bli en sån där lärare som alla har en åsikt om (“åh, stackars dig som ska bli lärare” eller “Åh jobbet är jätteroligt men det är otacksamt och du jobbar skitmycket”) så då är det bara att sätta igång.

Jag tänker mig att jag ska bli en sån där lärare som ska få skitungar att inse att de vill rädda världen. Det är mitt mål.

So shake it out

2011-12-04T22:14:00.001+01:00

Tre dagar i månaden har jag jobb som personlig assistent. Det är nattpass, sovande jour. I helgen har jag alltså jobbat fredag och lördag natt, det tar på en. Nätterna är oftast inte fyllda med skönhetssömn, man ska upp och kolla till några gånger. Sen ska man lyckas somna om, om man ens har lyckats somna i första hand. När man ockuperar helgkvällarna med jobb måste man se till att ha något att se fram emot på den enda helt lediga dagen/kvällen. Så idag har jag och min fina, vackra och alldeles fantastiska vän Caroline gjort julgodis upp till taket. Dock är det mycket roligare att göra godiset än att äta upp det men det är här Joakim kommer in i bilden: “Det bästa med dig, Mirja är att du gillar att baka… och sen äter du kanske en eller två bitar och så blir det mycket över till mig.”

Musiktips (om ni nu lyckats missa den här låten) : Shake it out – Florence + the machine

Just nu längtar jag efter mina fina värmländska skogar, julsnö och familjen.

“And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off”

G(l)ömd

2011-12-03T10:37:00.001+01:00

Förlorade en bit av mig själv på vägen
Skjuter upp saker framför
Ljuset
Helt levande
Har skuggteater på väggen

Vattenmassorna från himlen
Tvättar bort färger
Grått
Nyanser av mig själv
Och jag liksom smälter in.

Finnes: kamouflerad pusselbit
Sågs sist hoppa jämfota högt
Glädjen
Helt levande

Evolutionsteori och brottslighet

2011-12-01T00:05:00.001+01:00

Dagens serietips: Fråga Anders och Måns. Gick på tv för ett antal år sedan. Idiotisk humor när den är som bäst.

En favorit:

Och till sist:
Joakim sitter och granskar några sedlar
- Hur svårt kan det vara att förfalska sedlar egentligen?
Han sitter tyst ett tag och knappar på datorn, efter ett tag:
- äääh det verkar ju rätt krångligt det här. Han lägger ihop datorn, reser sig upp och går.

Bring ‘em all back to life

2011-11-28T15:42:00.001+01:00

Att lyssna på: Feist – Graveyard

Det fina med att vara vikarie är att man inte är låst till att jobba varje dag. Så om man som jag har jobbat på helgen och behöver ta igen massa sömn för att återgå till ett normalt liv, kan man ringa kvällen innan och säga “jag är tyvärr upptagen på måndag och kan inte jobba”. Ungefär så går det till.

Lägenheten behövde städas, behöver inte säga så mycket mer om det, de flesta vet hur man städar. I morgon ska jag få jobba på mitt favoritdagis. Varför favoriserar jag det undrar ni? jo, ett: det ligger tre minuters gång ifrån min lägenhet, två: Personalen är fantastiskt trevliga och tre: Jag tror jag är kär i vartenda barn på hela förskolan.

Tänkte gå ner i förrådet och väcka liv i juldekorationerna som ligger i någon dammig låda. Funderar på om man kan julpynta ett rum på riktigt när man har sommarblommiga gardiner?

Return of the Jedi

2011-11-27T21:57:00.001+01:00

Ursäkta frånvaron, jag har varit upptagen. Livet har pågått och jag har knappt hunnit med. Göteborg stormar med full styrka. Tidningsredaktionerna hurrar glatt för att "monsterstormen" äntligen har nått Sveriges landskap. Dock får vädrets nyhetsvärde konkurrera med Zlatan som idag gjorde sitt 100 mål.

Annat, förutom Zlatans nyhetsvärde, som inte förändrats är:
1. Pepparkaksdeg är fortfarande gott.
2. Tomater är fortfarande o-gott
3. Snopphumor ÄR roligt.

Saker som har förändrats:
1. Jag har börjat jobba som vikarie på förskola
2. Jag ska sluta jobba på förskola och börja plugga till gymnasielärare i vår.
3. Jag har fått lön.

Some kind of happiness

2011-09-19T16:47:00.001+02:00

JAAAAAAAAAA!!

Som jag längtat!
Äntligen börjar höstens seriepremiärer dra igång igen!

Saker i mitt huvud, punktform.

2011-09-14T23:36:00.001+02:00

Tandläkaren imorgon. Hur många hål har jag egentligen? Vilken tur att det är gratis! Måste jag verkligen gå upp klockan sju?
Det här med Säpos ingripanden i Göteborg senaste tiden. Terrorhot hit och terrorhot dit. Klart man inte ska underskatta terroristerna men kanske borde Säpo tänka över sin strategi lite.
Det fatala misslyckandet med att baka den perfekta brownien. Slutade i tårar, blodstänk och spilld fudgeglasyr.. nästan iaf.
Och ska jag någonsin få mig ett jobb?

Att ringa

2011-09-12T00:26:00.001+02:00

Något jag skrev för ett tag sen.

Fönstret står vidöppet ut mot det svarta, som en flyktväg för de flyende. En väg att förlora sig i, ramla nedåt mot ingenting. Med förlorad suck ger gardinen med sig och rör sig långsamt i medvind inåt rummet.
    Tygstycket sveper över skrivbordskanten och tar tag i pappersarken som ligger lösa bland pennor och odruckna kaffekoppar. Orden vaknar till liv och flyger upp från dess dvala, mot ingentinget som gapar efter förstulna känslor och förtappade meningar. Gråt inte över spillda ord viskar mörkret tyst mot himlen som fäller tårar över hustaken. Dropparna förökar sig på glasrutan, rinner nedåt mot fönsterbläcket och vidare mot oändligheten. Ett kretslopp som aldrig tar slut. Avdunstningen, som imma på rutan från en andedräkt.
    Någon sitter vid skrivbordet, ljuskällan är levande. Stearinet droppar på bortsskivan och bildar ett stelnande vattenfall längs med ljusets kropp. Han har suttit där ett tag nu och sett hur dagen bytt skepnad. I handen håller han en tärning, röd med vita prickar. Ibland kastar han den, låter den rulla över bordsskivan. Han hoppas, men samtidigt inte, att den ska stanna på sex. Det var det han hade bestämt, när han satt sig ner, "slår jag en sexa så ringer jag".
    Första gången tärningen hade gett med sig hade han lyft luren. Fingrarna hade rört sig vant över knappsatsen och börjat slå det nummer som han spenderat hela gårdagen med att memorera. Det var när signalerna började som hjärtat, på riktigt, rusat iväg och lämnat honom kallsvettig och panikslagen. Luren lades på innan någon hunnit svara. Längre än så hade han inte kommmit. Efter att klockan slagit åtta hade det ändå varit för sent att ringa men han blev sittandes kvar.

Tankar och en liten Bokrecension.

2011-09-09T01:13:00.001+02:00

Jag ligger och funderar över hur jag ska lyckas peppa mig själv till att orka söka jobb. Just nu tycker jag nämligen att det är så himla skönt att bara få vara ledig och landa i min egen lägenhet i min egen stad. Lära känna mina vänner på nytt och deras rutiner. Återskapa och skapa nya rutiner åt mig själv. Ni vet.

Jag har ju ändå hållit igång hela sommaren och känner mig rätt nöjd just nu. Det går ju upp och ner såklart. Kanske det som är mest jobbigt är det faktum att jag inte har någon som helst aning om vad jag vill göra med mitt liv. Det får mig att känna mig vilsen, speciellt i kombination med att jag just nu inte har någon vidare stabil sysselsättning.

Köpte en bok i våras, “Cirkeln” heter den. Det är en ungdomsbok med fantasyvibbar som utspelar sig i Sverige och anledningen till att jag köpte den var att jag ville ha något lättläst, okomplicerat och som man bara kan fastna i och läsa ut på en dag. Jag tänkte att den hade ju ändå fått bra kritik och lyfts fram i bokhandlar och så.

1. Boken är skriven på extremt dåligt språk. Kanske är jag för kräsen men näe, det känns klyschigt och tråkigt och blää.
2. Den är ytlig och det känns som att man aldrig riktigt lär känna karaktärerna alls.
3. Det händer många saker, och det finns många avstickare som aldrig riktigt behandlas (tycker jag). Och det som händer känns så onaturligt och osammanhängande och hm.. näe jag får liksom inget grepp om den.

Kanske har jag helt enkelt blivit för gammal för ungdomsböcker. Eller så är den helt enkelt dålig. Jag tycker ändå att en riktigt riktigt bra ungdomsbok ska kunna läsas av äldre också. Om jag inte har förstått det helt fel så har man redan planerat att göra film på boken och en av författarna är manusförfattare. Det känns som att Cirkeln endast är skriven för att kunna bli film. Och för mig är det en av de sämsta anledningarna till att skriva en bok. Det kan inte bli bra.

Snabb uppdatering

2011-09-08T00:14:00.001+02:00

Det här har jag hunnit med sen sist:

# Varit på personalresa i Barcelona, fem dagars solsken och vänskap (bilder kommer så småningom).
# Jobbat som personlig assistent två gånger, ha fått tre fasta tider i månaden som jag ska ha, förhoppningsvis kan det bli mer.
# Gått med i en “lär dig sjunga i kör" – kurs som startar imorgon. ÄNTLIGEN ska jag få sjunga på riktigt!
# Bestämt mig för att jag måste ta tag i mitt eget musicerande. Detta sker just nu på tre sätt:

Fjäska för Joakim så jag får låna hans inspelningsutrustning + Macbook
Lära mig något om inspelning.
Börjar forma planer på att försöka skriva låtar.

# Söka jobb. Inte jättemånga, men något jobb varje dag i alla fall. Förhoppningsvis kommer det ske mer frekvent. Har inte riktigt bestämt mig om jag ska skriva in mig på arbetsförmedlingen eller inte.
# Börjat landa i Göteborg, så skönt att inte flänga runt så mycket just nu utan bara få va och etablera sig i vardagen.
# Bakat scones! (viktig punkt att få med, scones är ju ändå jordens favoriträtt enl. Grotesco).

Jag har inga mirakel att lova dig i natt

2011-08-22T01:35:00.001+02:00

Jag har återupptäckt en gammal kärlek. Egentligen skedde återupptäckten en sån där natt när man kommer hem sent och sitter och lugnar ner andetagen.

Imperiet och Thåström, ett tag fanns det inte så mycket annat som spelades i mina öron. Hans texter är geniala stundtals och får mig sådär inspirerad som jag ibland kan bli.

Annars befinner jag mig fortfarande i något slags känslokaos som jag inte riktigt har varken ork eller kunskap nog för att reda ut.

Ännu en morgon i staden
Där vi fartblinda aldrig står still
Jag vaknar i ruiner av en natt jag inte minns
Och en spegel stirrar på min bild

Som den dödsdömde skulle be om nåd
Ber jag om lite glädje till låns
Därute väntar livet men jag vill inte dit
Så kyss mig, kyss mig en gång till

Äckligt

2011-08-21T00:00:00.001+02:00

Äckliga jävla skitångest som uppstår när jag tänker på jobb och framtid och annan förbannad skit. Jag hatar pengar, pengar är det allra värsta som finns. Folk tror på djävulen, människor ser ondska i handlingar. Jag tror inte på Gud, inte ett dugg, men om det finns en motsats till denna vi-måste-tro-på-något-så-att-vi-slipper-hantera-konsekvenserna-av-våra-handlingar-helt-själva figur, så skulle det vara pengar. Pengar står för all jävla skit som finns: MAKT, KRIG, EGOISM, SNÅLHET, MILJÖFÖRSTÖRING, DJURPLÅGERI, RÅN, MORD, EXTREMISTER, EXPLOATERING, RESURSUTTÖMNING, UTNYTTJANDE, ARBETSLÖSHET, BEROENDE, UPPLOPP, DÖD, DEPPRESSION, SJUKDOMAR, för att bara nämna några. FY FAN.

Pengar och människors äckliga girighet är roten till allt ont. ALLT ont.

Så nu sitter jag här. Arg, upprörd och har ångest. Varför då? Jo för att min framtid just nu är kaos och oordnad och helt fel och det är de där jävla pengarna som ska ta på sig skulden till detta. Jag vill ju bara ut på äventyr. Men hur ska jag kunna göra det när jag har en hyra att betala och ingen inkomst WHAT SO EVER! Nä.. precis.. och jobb får man ju inte. Även om jag blivit erbjuden att komma på intervju till Mcdonalds. Men då är vi där igen, vill jag jobba för detta företag, en av de största, mest pengakåta, industri upphöjt till 1000.

Pengar skapar också desperation. “Hej jag heter Mirja, jag är desperat, ANSTÄLL MIG! Kan t.o.m tänka mig att skura toaletterna med tandborste”.

Vart tog vi alla vägen?

2011-08-18T10:58:00.001+02:00

Igår blev vi fulla för kärlekens skull.

Det är inte mig du tar med dig hem

2011-08-10T23:59:00.001+02:00

Idag flydde jag skogen in till civilisationen i Torsby. Såhär mycket har jag nog inte socialiserat sen, ja jag vet inte när.
Först brevika med: flams, glass och yoga. Sen Emma med Sandra, senaste nytt och något om att vittna en misshandel. Till sist var det Robin, youtubeklipp, kaffe och Elgitarr. Mycket trevliga sätt att spendera denna EXTREMT regniga onsdag.

På vägen hem från Torsby, Det gick ovanligt fort att köra hem idag. Inte så att jag körde ovanligt fort utan det kändes inte så segt. Konstigt. I alla fall, jag fick en ide om att översätta en Robyn låt, Dancing on my own, sänka tempot några hack och göra den till svenska. Lite som Annika Norlin och Anna Järvinen gjorde med With every heartbeat. Det kanske inte blir så bra men jag känner mig i alla fall inspirerad och det känns viktigast. Helst skulle jag vilja ha tillgång till bra inspelningsgrejer och fler instrument och inte vara tidspressad. Lite så att jag kan sitta själv och spela in och experimentera för mig själv. Allra helst önskade jag att jag hade egna inspelningsprylar. Oh vad jag önskar. Det och en ny mobil är det första jag ska investera i när jag får ett jobb. Its a promise.

Godnatt.

Min mammas trädgård del 1–Ätbart

2011-08-08T18:30:00.001+02:00

Det jag fotograferar allra mest när jag är hemma i skogen är våran trädgård och det fantastiska trädgårdsland som mamma lägger ner massor av timmar på att få så vackert som det är. Att kunna gå ut på morgonen och plocka solvarma jordgubbar är den lyxigaste lyxen. Men det finns inte bara jordgubbar. Broccoli, zucchini, pumpa, morötter, majrovor, rödbetor, gul- och rödlök, kryddor av alla de slag (salvia, timjan, oregano, rosmarin, mynta, koriander, persilja, dill, gräslök m.m). Hon odlar tomater och gurka, potatis och kålrötter. Vi har rabarber och hallonbuskar, svarta- och röda vinbär, krusbär och smultron. Jag glömmer säkert massor, vore väl konstigt annars. Det finns ett äppelträd på gården men älgarna brukar hinna före oss. Och i skogen finns massor med kantareller, igår kom mina föräldrar hem med två stora påsar fulla, en kantarell var större än min hand.

Adventure

2011-07-29T00:10:00.001+02:00

Lyssnade på Filip och Fredriks podcast här om dagen, där dom pratade om huruvida en människa har olika perioder i sitt liv. De tog upp David Bowie som exempel på en man med många olika perioder. Sen spånade de vidare om att människor, vanliga människor, borde ha flera perioder i sitt liv och det räcker inte med att man som kille t.ex. skaffar skägg. Jag får det kanske att låta flummigare än vad det var men det fastnade lite i mitt huvud.

Tänk om jag skulle byta period. Vända blad liksom. Jag vill ut på äventyr! Jag vill verkligen ut på äventyr! Så alla ni, om ni är några, som läser detta kan ni inte ge mig förslag på äventyr man kan göra utan att behöva spendera asmycket pengar. För pengar har jag inte alls. Även om jag jobbar arslet av mig så känns det som att pengarna försvinner direkt. Förbannade hyra.

Ett äventyr i veckan. Det vore något. Jag ska sova på saken, återkommer imorgon. Kanske.

Go ahead

2011-07-27T21:09:00.001+02:00

Nyss aktiverade jag mina föräldrar genom att spela badminton på den nyklippta gräsmattan. Det var väldigt fint att spela med solen i ögonen och med doften av gräset i luften. Jag har funderat. Jag skulle behöva någonslags omstart. Så imorgon kanske jag åker till en sjö och tältar för mig själv. Me and my guitar. Kanske är det där jag kommer skriva min stora genombrottslåt. But here’s the catch. Man vet aldrig vad för turister som kan hitta en i skogen. Eller djur för den delen. Så det känns lite läskigt att sätta sig där alldeles själv, men det kanske är det jag vill åt, den spänningen. JAG VILL FÖR GUDSSKULL BARA ATT NÅGOT OVANLIGT SKA HÄNDA! Jag vill göra någonting, uppleva något nytt. HERREGUD vad svårt det ska vara. Så. Kan inte någon barmhärtiga sig över mig så kan vi släpa ut det där tältet tillsammans.

We’re out of books

2011-07-24T11:46:00.001+02:00

Igår gjorde jag ingenting.
Det var kanske det skönaste på länge. Jag kom hem halv fyra på natten till lördan. Lite sådär oplanerat. Tanken och planen hade från början varit att sova hos en kompis. Sen under arbetets gång ändrade jag mig och tänkte sova på campingen. Men sen när vi slutat, sisådär runt halv 3 på natten och efter att jag jobbat i 16.5 h (nytt rekord!), och väl stod där utanför den nedsläckta stugan, så kändes det inte lika lockande att klampa in och väcka kockarna som låg och sov (vi = jag och Ida). Så hon bestämde sig för att åka hem och jag skulle åka till Jenny för att sova där.

Lättare sagt än gjort. Jag lyckades manövrera mig själv och bilen hem till henne men då visade det sig att dörren var låst. Nu i efterhand fick jag veta att hon däckat i soffan framför en film och glömt att låsa upp. OK, så där stod jag med två val, antingen åka tillbaks till stugan och lite blygt smyga in och somna där, eller åka de 40 minuterna hem till skogen. Det blev alternativ nummer två. Jag var nog inte den bästa bilföraren att ha körandes på vägen. Men å andra sidan mötte jag bara tre bilar, alla med sånnadär “dubbelljus” som lös mig i ögonen. Det är tur att det inte är så många som får för sig att åka ut mitt ut i skogen mitt i natten. Bilfärden gick ungefär i 60-70 hela vägen och jag lyssnade på Bob Dylan samtidigt. Kanske det kunde vara något fint i sig men jag var mest trött och ville bara komma hem till min säng.

Idag är det söndag och inplanerat på schemat är ett biobesök med Jenny, här ska ses Harry Potter! FINALLY! Men det var inte helt utan komplikationer som jag ringde till bion:
Jag: “Hej jag skulle vilja boka böcker”
Biopersonal: “Boka böcker?”
Jag: “näää… biljetter menar jag ju, två stycken”
Biopersonal: “Vi har tyvärr inga böcker”
Jag: “äääh tyst”

Take one

2011-07-22T00:22:00.001+02:00

Okej. Vi försöker med det här då.
Mitt huvud är fullt. Fast jag vet inte med vad.
Nu menar jag inte alla dessa olika hjärndelar och vätskesubstanser som finns placerade där uppe någonstans.
Jag menar det där okonkreta och förvirrande som kastar sig över en när man lagt sig ner i mörkret för att somna.
Det har gått så långt att jag inte längre har några riktiga tankar utan jag tänker på att tänka. Jag tänker att jag har för mycket tankar, jag tänker att jag inte har tid att tänka, det snurrar runt. Fast det är klart. Jag tänker på jobb också. Jag tänker på att jag halkade i förrgår på jobbet. Sådär som man gör på film, rakt baklänges och med benen i luften framför alla som satt och åt.
Jag skulle ju bara hämta kaffe.
Sen ramlade jag igen. Bakom baren. Också sådär som dom gör på film, eller i en monty python sketch. “jag ska bara hämta kakaon” och så rundar jag hörnet och helt plötsligt försvinner jag och man hör ett brak när knät åker i golvet och smalbenet kraschar in i ölbacken som står där prydligt uppställd. *Pålagda studioskratt*. End of scene.

Ikväll kommer jag tänka på hur jag hällde i vitlöken i en nyöppnad burk med gräddfil istället för creme fraichen, hur jag både gör förstora och försmå jägarbiffar men att de aldrig blir de perfekta. Och ljudet från fritösoljans knaster runt pommesen kommer fylla mina öron på samma sätt som en radio som står och sprakar.
Doften från matoset sitter i hela kroppen, fötterna värker, och anledningen till att jag skriver allt det här är för att det ger mig en större chans att kunna somna.

Jag har insett att jag måste skriva av mig. Få ut allting liksom, det är för min egen skull. Det kommer aldrig bli tyst annars. På vägen hem från jobbet, runt elva ikväll, höll jag på att krocka med ett rådjur. Hjärtat stannade upp ett slag och ögonen höll sig uppspärrade hela den kvarvarande sträckan hem. Det är liksom då man inser hur lätt det kan hända, Några sekunders senare reaktion och PANG. Några km/h snabbare och PANG. En bil nära bakom mig när jag gör en tvär inbromsning PANG.

Jag känner mig ensam också ibland… men det är nog en annan historia. Ingen idé att öppna den dörren ikväll för då kommer jag aldrig somna.

Tack för att ni lyssnat.
Godnatt.

Pioner

2011-07-17T19:34:00.001+02:00

Jag somnade nästan i soffan förut med två fantastiska systerdöttrar (Leia och Nora) på varsin sida. Det bedårande barnprogrammet “Dinosaurietåget” försvann liksom någonstans i bakgrunden när jag dåsade bort. Är egentligen rätt sjukt att jag är så trött som jag är när jag sov till halv ett idag. Visserligen var jag ute och hängde på Fakkan och Countryfestivalen igår kväll. Höjdpunkten var att träffa massa folk man sällan ser, som man borde träffa betydligt mycket oftare. Men det är ju inte så lätt när jobbet är ens vardag. Räknade ut att jag jobbat sammanlagt ca 78 timmar den senaste veckan. Har i stort sett bott på campingen hela veckan, med vissa undantag.

Det är liksom svårt att välja. Så fort ens “fritid” börjar bli lite lockande, som nu när Leia och Nora är på besök, då är jag inte alls sugen på att jobba. Eller som när ens kompisar kommer upp med massa bra förslag på saker att hitta på. Det enklaste, för att verkligen jobba så mycket som jag skulle behöva, vore att skita i “fritiden” och bara gå in för att tjäna pengar. Men det är ju ändå sommar.

Inplanerade saker jag ska göra innan sommarn är slut:
Åka på utflykt med Annelie och Jenny
Gå på Packmopedsturnén
Fylla 21 år
Åka ner till Göteborg på arbetsintervju.

Livstecken.

2011-07-11T22:52:00.001+02:00

Jag skriver ingenting nuförtiden. Det får helt enkelt bli så.
Ingen press. Jobbar mycket, var sjuk i helgen, är ungefär konstant trött.
Men skogen är fin och solen skiner rätt mycket.
Så sommarn är det inge fel på egentligen.

Skriva tillbaks tiden

2011-06-17T00:45:00.001+02:00

Jag inleder, så som alltid, fast kanske lite slarvigare än vanligt.
hej med liten bokstav och ett j som mest liknar ett i.

Vilken dag är det idag?
Igår var det den fjortonde, jag glömde gå till doktorn.
Det var något med min fot. Den gör ont igen.

Minns du när vi sprang och jagade flygande maskrosfrön.
En bit över kullen, där bakom ditt gamla hus
med stentrappan som jag ramlade i en gång.

Du satte själv på plåstret på mitt knä
och blåste lite när du såg att jag hade ont.

Nästa dag sprang vi igen.
Den här gången längs med vägen.
Men det var söndag, så det kom aldrig några bilar.

Det brukade i alla fall aldrig komma bilar.

The Wild Hunt

2011-06-10T21:48:00.001+02:00

Just nu befinner jag mig ca 35 mil från Göteborg, närmare bestämt hemma i Nyskoga i Torsby. “Kan du jobba imorgon” frågade min chef mig igår och efter att ha tänkt efter både länge och väl så insåg jag att ja… det kunde jag väl göra. Så nu ska jag jobba i helgen och till veckan på Brevika och sen drar jag nog tillbaks till Götet en sväng.

Thats that.

Dagens fråga är: varför blir man så trött när man åker tåg och buss en längre sträcka? Jag menar, man sitter ju typ stilla hela biten, kollar på serier, lyssnar på ljudbok, stirrar ut genom fönstret. Man borde ju inte bli så jäkla trött utav det, egentligen.

Katten värmer mitt ben där jag sitter i fåtöljen med benen på en pall klädd i vinrött siden. Huvudet känns tungt och imorgon hoppas jag på pigga ben och pigga ögon för förmodligen kommer jag jobba hårt och länge och knappt kunna stå på benen när jag är klar.

Cupcakes

2011-06-10T00:00:00.001+02:00

Uppfyllde en måste-göra-innan-jag-dör-sak idag och bakade ljuvliga Cupcakes á la Leila med Helen.

..

2011-05-25T23:38:00.001+02:00

Ikväll funderar jag över huruvida jag skulle överlevt om vissa människor inte funnits runtomkring mig.

Ikväll har jag varit ute och sprungit.. tror jag lyckades springa ungefär 3 km utan att stanna, inte illa alls för att vara jag.

Ikväll har jag inte lärt mig min muntliga presentation utantill utan satsar tydligen på att hetslära mig det i morgon bitti.

Ikväll känns ganska okej.

Vi ses imorgon

Intervention snart?

2011-05-25T00:02:00.001+02:00

Den har återkommit igen.
Kanske inte är lika illa som det varit förut under vissa perioder, men den är definitivt tillbaka.
Mitt serieberoende.

Happy Endings
How I met your mother
Glee
Chuck
Cougar Town
Community
The Big Bang Theory
No ordinary Family
Californication

Är alla serier som jag följt under hösten/vintern/våren. Som tur är tar dom ett längre uppehåll under sommaren. Annars så just nu kollar jag mycket på Kyle XY, har några säsonger kvar och om inte så lång tid börjar True blood igen. Jag tror att jag kanske kan ha ett litet problem. Tänk på hur mycket jag skulle kunnat gjort istället för att se alla säsonger av Vänner på en hel sommar, eller två säsonger True blood på fyra dagar. I höstas kollade jag på Gilmore Girls i flera timmar. Kanske har jag blivit lite sundare. Jag kollar inte längre på 5 (eller fler) avsnitt av en och samma serie/dag, utan jag varierar mig lite. Men när man tänker på det, vad kunde jag ha gjort istället….. Man blir lite rädd…

Godnatt

System overload

2011-05-23T23:42:00.001+02:00

Ibland blir det för mycket.
Så där så att hjärnan stänger av helt.
Så där så att kroppen inte längre lyssnar.
Så där så att man ligger alldeles still.

Stirrar rakt fram.
Gömmer mig bakom stenansiktet.
Kanske bryter samman på spårvagnen.
Men när någon frågar,
svarar jag: bra.

Fyller öronen med musik
Helst bara massa ljud
Utan sång. Långsamt, högt, intensivt!
Sigur Rós eller Jónsi. <3
Mina favoriter.
Räddar mig ofta.

Nej nu stänger jag av.
Mig själv.
Startar om imorgon.
Hoppas att hårddisken har rensat ut viruset.
Det där som ligger och förpestar innehållet.
Shut.
Down.

El mundo al reves

2011-05-16T01:02:00.001+02:00

Det händer så mycket just nu. Överallt, hela tiden. I mitt huvud, i min omgivning, i mitt liv. Det värsta av allt är att jag inte finner inspiration längre till att berätta om det, att skriva ner och spara minnena.

Jag var på Sicilien för någon vecka sedan. En resa som liksom stod över allt annat jag gjort. För såhär var det, människorna vi träffade och bodde med och maten vi åt, det var så fantastiskt, så underbart jävla mycket glädje och värme.

Jag har antecknat i min mobil:

Ni förstår nog inte, och jag skulle förmodligen inte kunna förklara. Men livet känns lite mera levande på toppen av ett berg framför ett gammalt grekiskt pelartempel. Det kanske är det faktum att vi tagit oss ut från trafiken och dess kaotiska oorganisation. För oorganiserat är Palermo. Små gator med för många bilar i bredd. Små gator där vespor dyker upp som wack-a-mouse mössen. Men här. Bara grönt. Vackert. Lite turister. Men vad gör väl det när det känns som att man är on the top of the world.

She’s Like a Rainbow

2011-04-28T07:21:00.001+02:00

Idag äter jag frukost själv, klockan kvart över sju på morgonen.
Det är ändå inte så farligt att gå upp halv sju. Inte idag.
Alltså det här vädret, och Göteborg, gör mig så fantastiskt glad.
Sen har jag köpt en sommarklänning också, och nya kläder.
Kanske är det därför jag är glad.
En kombination.
Jag skulle dock gissa på att Valborg och söndagens Sicilienresa
har något finger med i det hela också.

Making food disappear

2011-04-23T19:13:00.001+02:00

Men hallå!
Vet ni vad jag älskar? Vet ni vad som gör mig sådär jätteglad.
Jo, när en usel gårdag kan vändas runt och bli till en finfin påskafton i finfint väder med finfin familj.
Egentligen började den väl sådär. Att jag fortfarande var förkyld förstod jag väl egentligen innan jag vaknat. Men sen liksom försvann det dåliga humöret, rätt sakta men det sjönk i alla fall.<

Jag fick lite plugg gjort. Jag satt lite i hammocken och spelade gitarr. Jag gjorde inget vettigt förens klockan var tre. Då var det HEJ! trädgårdsland och HEJDÅ inomhushäng med datorn. Å sen stod jag där, dubbelvikt och ryckte och slet i kvistar tillsammans med mor och far och blev solvarm och fick rivsår längs med armarna. SKÖNT!

Å nu har vi ätit, igen. Vi äter hela tiden, och jag lagar ALDRIG maten, så himla fantastiskt. Men trots lyxmat och lyxöl så längtar jag minsann tillbaks till Göteborg. Det är dags att försonas snart. På måndag kommer jag hem.

"Wake up, comb my hair
Making food disappear
Riding bikes, making out
Elephants running down

You and I ran away, got lost in the eve
Saw the most colourful fireworks

Every time, everyone, everything's full of life
Everyday, everywhere, people are so alive"

Animal Arithmetic – Jónsi

Skräp.

2011-04-22T23:20:00.001+02:00

Och så var den här igen, den där som jag hanterar så dåligt. Eller egentligen är dom två.
Det gör liksom ont i kroppen, värker i axlar, rygg och ben. Det blir jättevarmt och sen kallt. Snoret har förökat sig i mängder och halsen är hostig och ond. I tisdags såg något/någon till att jag fick en gnutta förkylning i mig som, bland all frisk luft och härligt vårväder, har blommat ut rejält och knockat mig. Försök ett att vinna över den bestod i att förneka dess existens men att också ta massa vitaminer. Försök ett misslyckades och plan B hade en liten annan approach: Go with the flow, acceptera att den var där och liksom försöka spendera dagarna som om jag var frisk. Inte heller det fick den att försvinna. Så nu, idag, har jag varit uppgiven och deprimerad. Opepp på det mesta.

Vilket leder mig in på den andra saken jag hanterar dåligt: Pluggångesten.
Jag lyckas inte motivera mig själv alls, inte ens pytte lite. Spanskan är tråkig, vad ska jag med den till egentligen? I kreativt skrivande-kursen ska vi skriva ett reportage, något jag finner outvecklande och oinspirerande. Kanske har jag valt ett dåligt ämne, men de är försent att byta.

Jag behöver kanske komma hem till Göteborg. Då kanske det blir bättre.

Stockholm är staden på G

2011-04-18T23:25:00.001+02:00

Jag tror bestämt att Stockholm har skämts lite för hur det behandlade mig sist jag var här med magsjuka, stukad fot och snö. Staden har liksom visat sig från sin allra finaste sida och det är inte helt utan vemod som jag lämnar syskon, glittrande stad och vänner bakom mig, och tar tåget mot Karlstad med min 42 kronors biljett imorgon bitti.

I morse gick jag med Vide till hans dagis, jag tror det fick oss båda att känna oss lite vuxnare. Solen sken sitt allra bästa sken och Vide hoppade omkring, höll mig i handen när vi gick över gatorna och åt stora bitar från mitt äpple.

Igår var vi ute hos syster Klara. Nora fyllde 6 år och även om jag kom försent för maräng-glass-choklad-berget (jag har hört att det var awesome) så kändes det fint att vara där. Årets första hängmatte-häng kunde även checkas av. Just hängmattor kan nog kanske vara den ultimata formen av lata vardagsdagar. Det finns nog få saker jag önskar så mycket att jag hade som just en trädgård (eller en balkong om man känner för’t) med en hängmatta i solen. Lovely.

Det är svårt att tänka på allt som måste göras framöver. Jag mår nästan illa av det. Kanske inte just för att det är rätt mkt att göra utan förmodligen beror det på att jag inte riktigt har koll på vad som ska göras och när det måste vara gjort. Sånt kan frustrera mig lite, att jag inte har bättre koll. Å andra sidan har jag varit på semester så det är okej. I vanlig ordning litar jag på att saker löser sig.

Godnatt Stockholm.

Fånigt. [Fiiniigt]

2011-04-08T00:41:00.001+02:00

En nyhet:

Jag, Erika och Hanna drar till Sicilien den första Maj och tänkte återvända hem den 5e.
Hittade billiga flygbiljetter på ryan air ca 300 kr per person t.o.r. Hittade även billigt boende för ca 500 kr för fyra nätter. Så Sicilien here we come för endast 800kr.

En till:

Regeringen har beslutat att lärarprogrammet ska göras om. Dumt beslutat tycker jag och Jocke som planerat att börja läsa det i höst. Problemet här ligger i att de ämnen som vi tänkt bli lärare i inte kommer att starta i höst. Så min fråga är helt enkelt. VAD FAN GÖR JAG I HÖST?

Godnatt.

I am rain today

2011-04-06T23:07:00.001+02:00

Jan Björklunds fula ansikte täcker upp halva tvn.
Det är inget vänligt ansikte.
Högfärdig uppsyn
En mun som inte säger något vettigt.

Det är en observation jag gör.

Den senaste tiden har spänningarna i huvudet och käkarna börjat komma tillbaka. Det är inte lika avslappnande att sova och dygnsrytmen har rubbats. Måste försöka ordna upp det. Annars har jag sökt jobb, ganska många faktiskt, får se om det går bra. Jag spenderar dagarna med att försöka plugga, kolla på serier, promenera. Ja ni hörde rätt, jag har promenerat tre gånger på 5 dagar. Endast tack vare Helen som har flyttat ut till the hoods. Tack Helen, Tack!

Hjärnspöken har tagit plats i mitt huvud och distraherar mig från resten av livet. Jag försöker hålla mig kvar på marken men har samtidigt svårt att kontrollera mig själv helt och fullt. Jag är helt enkelt inte riktigt tillfreds med mig själv.

Lite bilder från veckan som gått:

Och sen var det tyst..

2011-04-05T21:30:00.001+02:00

- Det känns lite bättre nu, lite mindre kaotiskt, säger hon och vänder huvudet ut mot fönstret. Utanför har regnet börjat göra marken alldeles för blöt för Converse och eftersom att vi befinner sig i Göteborg så regnar det inte uppifrån och ner, så som det gör i övriga Sverige. Balkonggolvets gråa betong har antagit en mörkare nyans och stolarna som brukar klara sig undan dropparna har misslyckats.

- Hur menar du?

- Jo, tankarna har börjat ordna upp sig, ställa sig på led med fötterna framåt. Som ett tåg ungefär, tuffar de på framåt istället för som SJ, stanna upp vid varje litet problem. Hon skruvar lite på sig, känner hur rastlösheten börjar nå hennes fötter. Det blir obekvämt, hon drar upp benet under sig och lägger upp det andra på stolen framför henne. Hon har alltid haft problem med att sitta rakt på en stol med båda fötterna i backen. “Det går inte, det är som att lederna inte riktigt är gjorda för den nittiogradiga vinkeln som krävs”.

- Har huvudvärken försvunnit som du hade i morse?

- Ja, den försvann runt lunch. Men om jag tänker efter lite för mycket så finns den där fortfarande. Jag tror att det är mentalt, en slags förvarning om att saker kanske kunde vara lite bättre. Hon stirrar rakt fram, flyttar tekoppen lite till vänster, snurrar den ett halvt varv och flyttar sedan tillbaks den. Det är en fin kopp med blåa och gröna blommor på, från indiska, berättar hon.

- Minns du något från helgen?

- Nej.

Ni vet sånt där man funderar på.

2011-04-01T22:46:00.001+02:00

Jag sitter på det viset att jag vilar mig själv i en fåtölj med lutbar rygg och med benen uppslängda på soffan. Jag har en röd kudde bredvid mig, en billig kudde från IKEA. På andra sidan står en palmväxt som under åren i mina ägor har växt sig ganska stor.

Jag sitter på det viset att om jag tittar till höger så ser jag tvn. Vi har precis kollat klart på säsong två av Grotesco, fantastiskt humorprogram. Jag är skittrött, sådär så att ögonen ramlar ihop av utmattning men det är ju så tråkigt att gå och lägga sig.

Förra helgen spenderades i Stockholm bland syskon, syskonbarn och vänner. Råkade på någon gammal magsjuka däremellan och fick stanna kvar några dagar extra. Sen kom jag tillbaks till min värld, våren, välkända gator, lagom stressade människor, färre höghus och mänskliga kollektivtrafikchaufförer. Tro vad man vill om spårvagnsförarna men de är brutalt mycket mer verkliga än de som kör tunnelbana, om de ens existerar.

När vi ändå är inne på spårvagnschaufförerna så tänkte jag bara påpeka att det finns en slags chaufförer som jag ogillar speciellt mycket “tutnazister” kallar vi dem. De är sådana som bromsar hårt, lägger sig på den där hemska ringklockstutan och får människorna i vagnen att flyga framåt som om de vore gjorda av papper. SJÄLVKLART ska de inte köra på någon, det är inte det jag säger. Men andra chaufförer klarar ju sig utan att tuta hela tiden så det kan ju inte bero på att de håller på att köra på folk var hundrade meter.

Man märker direkt när en spårvagnschaufför har den där aggressiva läggningen, det är som en tjock spänning över hela vagnen. För övrigt såg jag en annan chaufför stå i solen och lösa korsord här om dagen, det var fint, lite mänskligt sådär.

Det här skulle egentligen blivit en re-cap över vad som hänt senaste tiden men ni fick istället en fortsättning på spårvagnschaufförernas hemliga liv. Förresten undrar jag fortfarande vart, hur och när de går på toa under deras arbetspass.

Äh.

2011-03-21T23:24:00.001+01:00

Dr Cox skäller ut JD på TV:n. Joakim spelar gitarr i bakgrunden.
I den nya röda bokhyllan lyser en ännu rödare lampa och jag vet inte varför, men livet känns obekvämt idag. Det började egentligen när jag vaknade, redan då skavde måndagen på min kropp. Vi förstod nog båda två att idag var ingen bra dag för samarbete. Jag låg liksom lite efter hela tiden, dagen sprang före i fel takt, i motsatt riktning, upp och ner, bak och fram.

Jag tänkte att kanske om jag ställde mig och diskade tidigt på morgonen, så skulle jag hamna på rätt taktslag tillslut. Men istället hoppades jag över. Jag tänkte om jag går ut med kartongerna som ligger i hallen så kanske dagen väntar in mig, men måndagar har aldrig varit bra på att ta hänsyn. Det gäller liksom att vara på direkt, hänga med i alla svängar och gasa på i raksträckorna annars missar man avfarten och åker vilse.

Idag är jag vilse och jag finner inte motivationen till att orka hitta tillbaks. De utlovade endorfinerna man får från att träna räckte inte tillräckligt länge. Crap. Men det fanns en ljusglimt. Någonstans mellan eländet började Joakim prata I-språket. Fantastiskt.

Sand.

2011-03-20T23:47:00.001+01:00

Om jag ligger såhär. Alldeles stilla.

Mitt liv kanske började igår.
Andra skulle kanske påstå att det inte börjat alls.
Själv vet jag inte ens om jag lever.

Jag har tappat förmågan. Att röra mig.

Känner sanden slipa min rygg.
Öppnar jag ögonen ser jag bländande ljus
Som jag sa, är inte säker på vart jag är.

Jag lyssnar. Vattnet skriker i mitt öra.

Långsamt dras jag mot det.
Det är i alla fall så det känns när vågen når mig.
Och får sandkornen att fastna på min hud.

Jag har glömt bort. Det du sa.

Det försvann med mina kläder.
Innan jag dök ner i det svala, omfamnande, trygga.
Som tog bort all smuts och sand.

Den sanden. Hela tiden sandkorn.

Månen

2011-03-20T00:41:00.001+01:00

Fly me to the moon and let me play among the stars….

Har ni sett månen ikväll? den är gigantisk!

Och jag blir lycklig av människor som man kan ha en spännande konversation med.
En sån där konversation där man förstår varandra och där man lär sig saker.

En midnattsdröm

2011-03-16T23:02:00.001+01:00

Vi hade en fantastisk helg tillsammans. Det är helt enkelt bara att inse att sådana kvällar inte växer som ogräs runt om kring oss. Jag skulle kunna försöka ta med er, genom lördagens händelseförlopp, försöka återge detaljer. Men jag minns egentligen inte allt så tydligt. Jag kommer ihåg smaken av citronen när den togs efter tequilan. Salt, tequila, citron…. salt, tequila, citron… salt, tequila…. tequila…

Jag har också ett minne av en hatt, svart och stilig, den flög runt, landade på huvudet, fångades på bild. Som en fjäril, gjorde allting lite vackrare, lite mera levande. Fast levande var vi ju redan i och för sig. Mer levande har vi nog aldrig varit, så där mitt i mitten. Mitt i alltingets händelser. Vi var mitten och vi var alla på samma plats, samma punkt och vi drogs mot varandra som flygmyror mot en vit duk.

Sen trasslade vi in oss i skor och jackor, vi kramade oss ner för trapporna och ut i luften, luften som fick oss att verka bättre än alla andra. Vi var helt enkelt bäst. Spårvagnen var våran egen och den tog oss framåt. FRAMÅT kamrater, framåt!

Vi möttes någonstans i ett virrvarr av ben, sen tappade vi bort varandra. Och musiken var rytmisk, sköts ut ur högtalarna och träffade kroppen som reagerade och rörde sig åt en riktning, rörde sig tillbaka, blev skjuten igen och började dansa.

“Dansa som om du aldrig dansat, dansa som om det finns ett slut, dansa som om ingen ser. “

Sen tog vi tag i varandra, återfunna bland kaos. Omslöt oss med resten och huvudet bara hängde med. Kroppen, impulserna, hjärtat bestämde och hjärnan tittade på och registrerade minnena som vi dagen efter hade lite svårt att plocka fram ur dimman.

Mot vattenhålet.

2011-03-12T10:44:00.001+01:00

Jag har aldrig sett köket från den här vinkeln. Ögonen flackar trötta över rummet och jag förstår snart varför jag inte brukar ligga på mitt köksgolv. Det är smutsigt. Camp Tynnered befinner sig idag på Grevegårdsvägen 102 och det är människor i varje rum. Man kan höra hur de börjar vakna till liv. Snart fylls köket med frukosthungriga dårar och kylskåpet länsas.

Picknick i Slottskogen

2011-03-07T17:31:00.001+01:00

Kanske kallade de oss dumma, de som gick förbi. Eller så blev de avundsjuka på våran engångsgrill, våra utmärkt placerade filtar och vårat fantastiska humör. Vi bestämde oss för att det var vår och låtsades inte om kylan som dök upp så fort solen gick i moln. Till en början iaf.

I am green today

2011-03-05T11:21:00.001+01:00

Nyss gick jag ut på balkongen, barfota och i kortärmat, and guess what, det var inte kallt. I spotify ljuder den gamla Spring is in the air listan från 2010 och frukosten jag åt förut, bestående av mango/banan smoothie och stekt ägg, var gudomlig. Tänk om jag, on top of it all, hade haft några fantastiska planer för denna dag, ja då hade det inte varit någon hejd på hur bra den skulle kunna bli. Men istället sitter jag här och lyssnar på musik och försöker komma underfund med vad jag ska göra. Någonting inom mig vill lägga sig i soffan och kolla på Gilmore Girls men mitt förnuft sätter stopp för dessa dumheter.

Tack, o du fantastiska förnuft.

Så vad ska man göra, huvudet är trött och segt, jag vill vara utomhus men det är inget som drar mig utåt. Jag behöver ett lockbete, ett osynligt lasso, en plan!

Hem och Hem-hem.

2011-02-28T10:40:00.001+01:00

Idag ska hon åka tåg.
Ja, idag åker jag hem till Göteborg igen. Hem.
Det var någon som reagerade på att jag sa det. “Jag åker hem på måndag”.
Att mitt hem inte längre är här i Nyskoga, jag är bara här och hälsar på.

Det här är mitt Hem-hem. Med en katt som är överkelig och leker med snören som hänger från trappan. Med en annan katt som är gammal och döv och går runt och jamar. Med en mamma och pappa som är de bästa av alla bästa mammor och pappor man kan ha och med ett fullt kylskåp och mat som är så god så man storknar.

Ladda batterierna. Vila upp sig. Ändå känner jag mig alltid som tröttast när jag är här i skogen.

Att göra en Torsby, ny dator och är det måhända en förkylning jag känner.

2011-02-26T21:32:00.001+01:00

Jag är lycklig tjej. Sitter hemma i sköna soffan i Nyskoga, utanför vilar vintern. Sömndrucken som aldrig förr ligger den där och kommer nog inte vakna till liv och gå sin väg förrns i maj någongång. Igår befann jag mig i Karlstad i goda vänners lag och så som det brukar bli när vi ses, blev det också, kanske lite värre.

Nu får jag det att låta otroligt hemskt. Men ni vet, våra förfester brukar liksom bli lite intensivare än dom i Göteborg. Det spelas lite mer ölspel och hejåhå. I alla fall så var målet Glada Ankan men när vi äntligen tagit oss längs fram i kön så var det ca en timme kvar på kvällen och det var inte värt hundra spänn. Burger King fick det bli istället.

Med hänsyn till känsliga magar och sånt så slutar berättelsen här.

Jag är en lycklig tjej. Idag fick jag äntligen hålla i min nya dator. I love it! Å jag älskar att jag har Windows Live Writer på den, nu kan jag äntligen lägga upp lite mer bilder på bloggen. Windows 7 också. Fantastiskt.

Jag känner mig däremot inte så lycklig över att jag börjat bli förkyld. Det är förkastligt, förgrymmat och förargligt.

bokstäver.

2011-02-20T19:29:00.002+01:00

Hon ville skriva något vackert

men hennes försök ledde inte någonstans.

De hade ryggarna vända mot varandra

raka och stela av koncentrationen.

Kan inte röra mig, tänkte hon

Sitter jag helt stilla kanske hon vågar, tänkte han.

Och månen lämnade skuggor mot väggen

Vindens tystnad blossade upp

Om jag lägger handen här.
Han flyttade den några centimeter åt vänster.

Om jag skriver om hans hår.

Hon klickade med bläckpennan.

En bok omslöt hans ansikte

men orden suddades ut.

Hon gör mig galen

Pappret var fortsatt tomt

skrek efter hennes ord.

När han sitter sådär vill jag ha honom.

Och sen sitter vi där i vår och laddas upp som solceller inför sommaren

2011-02-16T23:25:00.003+01:00

Den kom, den försvann ett tag, det blev kallt å sen kom den tillbaks. Återigen är gatorna täckta av detta vita, kalla, puder som faller mer vågrätt än lodrätt. Är det något jag lärt mig under mitt ett å ett halft år i Göteborg så är det: LITA ALDRIG PÅ VÄDRET. I nyskoga/torsby vet man. Det kommer snö i oktober den ligger kvar tills i april/maj. Ungefär så. Men i Göteborg, ja här ska man hålla på å retas. "kom och pröva på lite solsken, extraerbjudande under två dagar" å sen när man njutit som fan och fått igång alla de där vårkänslorna som legat i dvala under vintern, ja då är det liksom ingen hejd på hur mycket de vill trycka ner oss tillbaka i vinterdeppen.

Först blev det svinkallt och blåst, men man upptäckte rätt snabbt att människor tog sig ut ändå, "det är ju ändå lite blå himmel därborta i ena hörnet" kunde man höra de säga på stan. Så plan B var alltså att låta det snöa lite. Man började lite lätt på dagen men tänkte sen att "om vi ändå har satt igång processen så är det mer vinstindrivande att fortsätta hela natten". Å som ni har förstått så är näringen för denna företagsamhet människors halvt kisande ögon när de går emot snöflingorna som kommer emot dem, deras uppdragna halsdukar och långa längtande blickar mot resebyråerna som de passerar på vägen till jobbet. Deras sätt att gå extra försiktigt för att inte riskera att ramla, deras motvilja att ens lämna huset och trafik/tåg kaoset, ja det är ju bara en bonus, körsbäret på glassen.

Spårvagnsförarnas hemliga liv.

2011-02-15T19:59:00.003+01:00

När man åker spårvagn så är det för att ta sig från punkt A till punkt B. Det är bara Spårvagnsförarna som är undantaget. De fascinerar mig dessa människor. När jag sitter på spårvagnen så kan jag inte undgå att fundera över vad de egentligen gör hela dagarna där de sitter avskilda från resten av världen och stirrar ut över rälsen. Självklart kör dom spårvagnen men vad gör de medan de väntar? vad lyssnar de på på radion? Hur många gånger om dagen hälsar de på varandra. Hälsar man på ALLA man möter? Vad händer om man inte hälsar? Har de något hemligt teckenspråk som bara de förstår? kan de prata med varandra?

Häromdagen såg jag en förare som åt en äggmacka, och helt plötsligt blev dom lite mera mänskliga. Det är nog därför jag började fundera på detta. Förut har de bara varit någonting som kör spårvagn. Och även om jag känner en person som kör spårvagn så känns det overkligt för jag har minsann aldrig sett henne. Man hör dem aldrig prata förutom när deras röst sprakar i högtalarna "Ändstation opaltorget". Som robotar.

Men ändå, det finns små saker som gör dem mänskliga. En äggmacka, ett trevligt "ha en bra dag" när man kliver av. Eller deras skadeglädje när de åker i från en stackars svettig försenad person som precis kommit fram till dörren. Å sist men inte minst så tycker jag att de har skött sig rätt bra i vinter. Inte mkt att klaga på där.

2011-02-14T22:24:00.002+01:00

"Spårvagnschaufförernas hemliga liv. Äggsmörgås. Kommer på saker när man spårvagnar. Alla borde ligga med kungen. Vackra hus i Vasa. Grammys. Taj sunset"

Jag brukar alltid komma på massa saker jag vill skriva om, när jag åker spårvagn. Mitt problem är dock att komma ihåg dessa smarta tankar och därför så antecknade jag ner mina idéer i mobilen och resultatet ser ni ovan.

Och hela tiden den där jävla blåsten

2011-02-13T23:54:00.002+01:00

Ensamma hemmakvällar.

Kanske låter ljuvligt i vissa öron.
Kanske plågsamt i andras.

För min del gillar jag tanken, tända ljus, se på film, mörkret som liksom knackar på.

Men sen, efter ett tag, hello rastlöshet och godkväll ni oinbjudna tankar.

Och så sitter man där, för sent för att hitta på någonting, för pigg för att gå och sova. Eller kanske inte så pigg egentligen men ändå sitter man uppe, kanske halvligger i soffan. Tvn visar CSI och ibland när det är extra spännande och nästan alldeles tyst på tvn så kan man höra hur det blåser utomhus.

Det kryper i kroppen, under skinnet, bakom ögonen, i händerna. Oförmögen att röra på sig, sitter man bara där, stirrar. Känner hur soffan skaver mot huden, hur det blir obehagligt varmt över hela kroppen. Det finns ingen att prata med, och finns det någon där så tillfredsställer det ingenting. Kroppskontakt, ansikten, ett vänligt leende, det är det jag vill åt. Några ord på en skärm, hjälper ibland, knappast alltid.

Wake up the neighbours

2011-02-13T01:32:00.002+01:00

Låt mig skriva av mig
annars kan jag inte somna

täcket känns som en sten

kudden drar mig i håret

Låt mig skrika DRA ÅT HELVETE

högt och ut från balkongen

tändas lampor

i fönster runt om

Håll käften

skriker ljuset tillbaka

Och kanske är det just det

jag behöver höra.

Kapitel fyra om egenskaper jag har

2011-02-10T22:09:00.002+01:00

Jag överanvänder meningar som: "Jag tycker om dig så himla mycket" "Du är så himla bra" och "Det är ju helt fantastiskt". Jag tänker på det ibland, att jag använder det så pass mycket att det liksom inte riktigt betyder någonting längre. Fast grejen är ju att de jag ibland tycker att saker är helt fantastiska och då vill jag berätta det också. Samtidigt så är jag väldigt tacksam över alla fina vänner jag har och jag vill att dom ska veta det. Så okej att jag säger det till många människor men jag umgås bara med folk jag tycker om.

Saken är den att så länge jag har alla fina vänner och hela min fina familj som bryr sig om mig så behöver jag inte så mycket mer. Det är sant. Visst, "kärleken", klart man vill uppleva den men vad jag försöker säga är att jag är rätt lycklig ändå. Och det är när saker är som sämst, sådär så att man bara vill kasta sig ner under täcket, dra ner persiennerna, skrika rakt ut och bara liksom försvinna, det är då som ni finns där och ni är så himla fina hela högen. Tack tack tack <3

B to the L to the Ä

2011-02-09T22:16:00.003+01:00

Det är någon ovänlig själ som kommit på att vi ska vara i skolan 8.15 imorgon. Helt absurt. Hade jag velat gå upp så tidigt hade jag skaffat ett jobb. Dessutom så är det lång dag så jag får inte sluta förrens klockan tre.

Kapitel tre om egenskaper jag har

2011-02-07T22:29:00.002+01:00

Jag är inte en sån där person med endast bra egenskaper, även om man nästan skulle kunna tro det. Jag är rätt slarvig av mig. Inte på det sättet att jag stökar ner jättemkt, eller det gör jag ju också iof. Den här egenskapen kan verka lite värre än vad den är, i alla fall i mina egna ögon då jag bor med en perfektionist, i alla fall när det gäller hans ägodelar. Kontrasten mellan oss blir därför större. Det handlar väl om det här med att vara försiktig och varsam, att ha tålamod och inse vikten av det hela. Jag tror inte riktigt att det har gått in i mitt huvud, detta gäller främst teknikprylar. Men även annat som skor och kläder osv.

Jag önskade att jag tog mer hand om mina saker, i really do, och jag förstår inte varför det ska vara så svårt heller. Det är helt enkelt inget som kommer naturligt, det finns liksom inte i min värld. Nu är jag ju inte så korkad att jag kastar saker hursomhelst eller med "flit" har sönder dem, jag är mer så att jag inte inser hur ömtåliga dom är. Fast som sagt, jag bor med en kille som är extrem och därför kanske jag känner mig extra slarvig.

Kapitel två om egenskaper jag har

2011-02-06T22:48:00.002+01:00

En egenskap jag har är förmågan att gå från opepp och trött till levnadsglad och hoppig bara av att höra en viss låt. Vilken låt det är som framkallar denna egenskap är olika för varje gång, visst finns det vissa pärlor som väldigt ofta fungerar men det beror så himla mycket på tidigare sinnesstämning och shuffle-funktionen på mp3n.

Ett exempel var häromdagen när jag skulle till skolan. Trött som inihelvete, ni vet hur det är när man ska upp och inte alls har lust, täcket är alldeles för skönt, format efter kroppen och kudden liksom håller om ens huvud sådär varsamt som ingen människa någonsin skulle kunna göra. I alla fall, halvgod frukost, blöta skor. Och så skyndar man sig iväg till spårvagnen, börjar lite lugnt med något halvslappt i öronen för att man helt enkelt mår på det viset.

Någonstans på vägen börjar man känna hur solen liksom lyser igenom molnen och samtidigt shufflar mp3n in någon såndär låt som gör att benen inte längre vill vara helt stilla, fingrarna börjar dansa för sig själv eftersom kroppen inte kan röra sig. Och hela tiden den där solen som bara lyser en rakt i ansiktet och värmer. När låten tar slut så kan jag inte längre tillfredsställas av de mer lugna låtarna utan måste hitta de där glädjeskutten som jag har liggandes. Och så fortsätter det, hela vägen till skolan och när jag kommer fram så är inte ens de 2000 trapporna upp en plåga och när de frågar mig hur det är så svarar jag: fantastisk.

Det är en egenskap jag älskar att jag har och jag vårdar den ömt.

You can call me Al as in Allan.

2011-02-04T17:57:00.002+01:00

Idag, en fredag och jag har äntligen fått tagit det lugnt. Har varit ledig men suttit och skrivit på en inlämningsuppgift till Kreativt skrivande. Tro det eller ej så har jag fått ihop något som man skulle kunna kalla en början på en berättelse, kanske jag lägger upp den någon dag. Fem sidor är rekord för mig när det kommer till att skriva och den här är inte ens färdig. Vem vet vad som kommer hända. Jag är lite stolt faktiskt.

Ikväll ska jag och Carro på Iron and Wine. Ända tills nyss skulle jag fått gå själv men min vackra, snygga vän var övertalningsbar. Ikväll, eller rätt snart, kommer Jockes pappa med en kärra möbler som ska in i lägenheten, vilken tur att jag inte är här då. Känner mig lite skurkaktig men inte så mkt att göra åt just nu.

"Mirja kom å törk disk" ropar Jocke från köket. Jaa jaa, jag får väl göra det.

Ha en fantastisk helg!

Grevegårdsvägen 102

2011-02-01T22:28:00.002+01:00

Alltså när nyckeln satt i låset, sådär perfekt som nycklar gör när dom passar, så kände jag liksom hur det pirrade till i magen. Jag kollade upp på Joakim, precis på det sättet man gör när man är extra exalterad över någonting och vet att det är någon mer som delar den känslan med en. Och sen klickade det liksom till i låset och min hand greppade handtaget, tryckte ned det långsamt och dörren gick upp, en grön och väldigt tjock dörr för att hålla tjuvar och ljud ute.

Och sen tar jag av mig den blöta jackan som drabbats av regnet, lägger den på golvet, det finns ännu ingenstans att hänga den. Som ett barn springer jag in i köket, öppnar alla skåpluckor, konstaterar att förvaringsutrymmet är helt överdimensionerat, sen springer jag vidare till vardagsrummet, till mitt rum, toan, Jockes rum och så inser jag att HERREGUD vi ska bo här. Paradiset på jorden, eller kanske inte, men nästintill. Balkongen är gigantisk, jag har garderob med skjutdörr och vi har så många lådor att vi ska ha "luft" i en av dem.

Kapitel ett om egenskaper jag har.

2011-01-30T23:49:00.002+01:00

En egenskap jag har, som jag säkert delar med så många andra, är förmågan att skjuta upp saker tills allra sista stund. Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har på mig innan att förbereda, att skriva, att plugga, att fixa, att göra klart. Jag drar ut på processen så länge som möjligt och sen sitter jag där, en dag innan, kanske bara några timmar innan eller bokstavligt talat i den allra sista minuten och försöker hinna med att göra det som ska göras.

Varför gör man så när det uppenbarligen vore mindre ansträngande att ta tag i det direkt? Istället staplar jag måsten på hög och börjar inte gå igenom dem förrän jag känner mig så pass överväldigad av dess tyngd att jag inte längre mår bra. Processen som då uppstår med att försöka sortera alla saker, leta upp datum, sista inlämningsdag, skicka in/skriva på papper, beställa andra saker osv osv, tar mycket mer kraft och energi än om jag helt enkelt fick saker gjorda i tid.

Men det är väl helt enkelt inte så man funkar. Varför göra vettiga och viktiga saker när man kan umgås med vänner istället eller kolla på serier, eller spela gitarr, eller äta mat, eller duscha, eller bara sitta i soffan och vara på facebook, eller ehm... sova, blogga, prata, lyssna på musik.... listan kan göras lång på saker jag gör istället för att plugga och städa å sånt viktigt.

Men måndagar brukar vara bra dagar, saker har en tendens att bli utförda då. Jag hoppas att den här måndagen är som måndagar brukar vara för det är liksom skönt att gå och lägga sig en sån dag då man fått saker gjorda. Söndagar däremot är vilodag och det tog jag vara på idag, extra mkt dessutom och har därför inte gjort ett skit.

Godnatt.

Jag har en Ask, den är minst 100 år...

2011-01-27T23:42:00.002+01:00

Kom hem för en stund sedan, var hos Joakim och hängde lite, fick en pannkaka med blåbärssylt. Eller.. fick och fick.. jag tog en. Carro hängde också, vi kollade på Henrik Schyffert, 90 talet- ett försvarstal. Stundtals skrattar jag högt och lite sådär halvfult som mitt skratt ibland kan låta, ibland tycker jag att han är lite långrandig, som när han går igenom tv-utbudet på 80-talet men mest tar jag till mig det han säger och tänker: fan, han har ju rätt. Den röda tråden handlar om hur det finns tre vägar att välja att handskas med saker. Den allvarliga vägen, den ironiska vägen och vägen där man skrattar bort allting.

Han säger i slutet att genom att ta den allvarliga vägen och ta konsekvenserna av det man säger/gör så blir man lite mera vuxen. Genom att inte skratta bort problemen eller se humor i allt som sker, utan att istället hantera dem för det de faktiskt är gör att man lär känna sig själv bättre och blir lite fler erfarenheter rikare.

Och med dom tankarna nedskrivna så går jag och lägger mig för ögonen börjar svida. Imorgon ska jag sova tills jag vaknar och jag har intentionen att gå och simma om jag orkar. Men vi får se. Det blir nog en sån dag. En vi-får-se-dag fast kanske med något glas vin, eller några. Förmodligen ska vi spela spel hos Carros kusin, men kanske är jag hemma eftersom att jag får lägenheten för mig själv. Det är även mycket möjligt att jag lyckas plugga lite. Men vi får se.

Godnatt.

1990, 1946, 1950, 3,14159265

2011-01-26T22:32:00.004+01:00

Jag hade en fundering tidigare idag när jag satt på spårvagnen. Jag tänkte att jag skulle ta och skriva om det senare. "Jag borde skriva ner det så att jag kommer ihåg det" minns jag att jag tänkte. Å nu ligger jag här och kommer inte på vad det var jag funderade på och såklart skrev jag aldrig ner det.

En egenskap jag önskade att jag hade: bättre minne. Ni vet, ett sånt minne som vissa har, de kommer liksom ihåg saker de läst, hört och sett. Detaljer, namn och årtal, vilka som är med i vilka band, vilka som har varit med i bandet tidigare och vilka som har skrivit den å den boken osv osv. Jag känner några sådana personer, alla killar. Jag fascineras av hur mkt de kan och förbannar mig själv över att jag inte tar in detaljerna tillräckligt djupt in i mitt minne så att de fastnar där. ALLMÄNBILDNING. Jag önskar att jag kunde vakna upp en morgon och vara allmänbildad men det är ju inte så enkelt.

Get back, get back to where you once belonged

2011-01-24T23:41:00.002+01:00

Nästan fyra plus skulle jag nog kanske kunna ge den här dagen. Jag har fått allt plugg gjort, nu förtiden har jag läxor. Jag har läst delar ur böcker som Sune och Mio min Mio (som jag förresten ska ta och försöka läsa hela) med Stina och lyssnat på hög musik. Sen spelade vi kort och la patienser. Dagen avslutades med innebandy, så rört på mig har jag också hunnit med. En pysslar dag helt enkelt och imorgon ska jag till skolan.

Min vän Arvin frågade mig om jag ville provsjunga för deras band. Va?! Jag?! Va trevligt! Självklart vill jag det liksom. Har alltid velat sjunga i band. Hoppas det går bra. Jag kommer nog vara nervös, det kommer jag. När jag spelar själv så kan jag kontrollera allt, min röst, min gitarr. Det är liksom någonting jag är van vid att göra. Nu påverkas andra också av när jag sjunger så då har man liiite större press på sig. MEN its just for fun! Så kraven ska bort tills på lördag hade jag tänkt.

Godnatt mina vänner, om en vecka får vi nya lägenheten. Puss!

Det är så logiskt alla fattar utom du

2011-01-23T19:36:00.002+01:00

Jag borde bli lite bättre på att uppdatera, fast å andra sidan, hur många läser?
Vad vill ni läsa om? Ska jag lägga upp texter jag skrivit? ska jag berätta om mina, ganska trista vardagar? Jag känner att jag kanske skulle behöva något slags tema. Musik? filmer? Jag kommer fortsätta skriva av mig, för det känns så sjukt gött ibland att bara få spotta ur sig orden som sitter fast där i huvudet och vägrar försvinna. Det skulle kännas rätt skönt, att försöka hålla sig till någonting att skriva om, inte hela tiden, verkligen inte, men bara för att kunna disciplinera sig lite.

I alla fall.

Efter att jag skrivit det senaste inlägget, det positiva. Så bestämde jag mig helt enkelt för att nu får det vara färdigklagat. Vad har jag att vara rädd för egentligen. Jag är 20 år gammal och vet inte vad jag vill göra? För fan Mirja! det vet ingen! Du har liksom all tid i världen. Å då blev allting lite bättre. Spanskan känns bra och bara jag får lite ordning på pluggandet så ska jag nog kunna klara av det här. Jag tränar och skapar mysiga endorfiner som fyller mig med happiness och i helgen har jag bara tagit det lugnt och umgåtts med vänner som är så fina att man känner sig helt lycklig.

Känns skönt att ha en grej.

2011-01-18T23:08:00.002+01:00

I det här inlägget ska vi fokusera på det positiva. Det kommer inte förekomma något negativt alls. Inte ens en pytteliten dyster sak skall tas upp. Bra? ok!
So here goes.

Imorgon ska jag börja läsa spanska på riktigt. Det kommer gå bra, innan kursen är slut kommer jag kunna mer spanska än vad jag kan nu. Det är målet. Sen kan jag åka till Spanien, eller Sydamerika för all del, och prata med människor. Det vore så himla häftigt att kunna prata språket, kanske inte flytande, men obekymrat.

Om två veckor kommer jag äntligen att få flytta in i nya lägenheten, jag räknar ner och hoppas på att tiden går snabbast i världen. Förstår ni det fantastiska i att få möblera den helt själv? förstår ni det ofattbara underbara i att få något som är ens eget! En helt egen lägenhet i Göteborg. Det är stort!

Jag fick nästan inspiration till att måla förut, satte mig tillochmed med penna och papper. Sen var jag tvungen att laga mat istället. Johannes (Stinas boyfriend) började snacka om att göra nåt med pommes, falafel, vegschnitzel å wokgrönsaker. Fick ett behov av att styra upp det hela. Jag skulle vilja lära mig måla henna, det är så himla snyggt. Vilka mönster det finns! Mönster är min grej och krumelurfigurer, det är också min grej. Känns skönt att ha en grej.

Har ju även införskaffat ett månadskort till simhallen, har bara varit där tre gånger. Skyller på sjukdom. Och imorgon ska jag spela innebandy har jag bestämt, första gången på väldigt länge. Se det här går ju nästan bra. Positiviteten flödar.

Och med det säger jag tack och godnatt.

Och huvudet skriker: DU KAN JU INGENTING

2011-01-16T22:41:00.002+01:00

Var med om något i fredags som fortfarande förföljer mig. En känsla som uppstod som jag aldrig känt innan. Så obehagligt krypande. Jag skrev ett prov i fredags, ett slags introprov för att se vilken nivå man låg på i spanskan. Tja, jag ligger väl på den lägsta ungefär. En del av det provet visade sig vara muntligt.

Fem personer i varje grupp med en lärare. Jag var nervös, extremt nervös. Hade inte sagt ett ord spanska på tre år ungefär. Ändå kan jag forma meningar i mitt huvud som låter liksom helt okej, och jag förstår när de pratar. De andra fyra i min grupp pratade spanska som om de aldrig gjort annat. Å den känslan, den känslan av att vara totalt värdelös och missanpassad, den har jag nog aldrig känt förut och det var helt fruktansvärt. Jag var näst sist, kallsvettades, försökte formulera någon mening i huvudet, försökte koncentrera mig. Hes efter äcklig förkylning och dimmig i huvudet. Och så frågar hon mig något och jag får panik och börjar nästan gråta. Får knappt fram ett korrekt ord alls. Vad ska jag säga? vad säger hon? vad kan jag svara? HERREGUD VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED MIG? Hon (läraren) märker att jag är nervös att jag håller på att gå sönder, hon lugnar mig, "bekymra dig inte" "ta det lugnt, det är ingen fara" osv. Men jag kan inte lugna mig, det går inte, jag kan inte bearbeta situationen alls.

Kanske det värsta jag varit med om. Kanske.
Så det är med viss osäkerhet och lite mindre självförtroende som jag tänker gå till skolan imorrn. Skönt att skriva av sig, då vet man liksom att det hänt, vad som hänt.

First We Take Manhattan

2011-01-13T22:19:00.002+01:00

Jag har funderat. Ni vet, på framtiden.
Liksom vad jag ska ta mig till med den.
Imorgon börjar jag läsa spanska, kommer pågå en termin.
I sommar har jag två alternativ:
Jobb i Torsby eller Jobb i Göteborg, får jag inget jobb i Göteborg så blir det vackra Bredviken istället inte fy skam det heller men det vore mysigt att få spendera sommaren i Göteborg.
Pengar behövs förstår ni.

Till hösten har jag också två val (just nu, sånt kan alltid förändras)
1. Åka till Spanien och plugga spanska där i någon månad eller längre.
2. Börja på lärarprogrammet

Det känns ändå rätt skönt, att få det så fint framlagt, som en karta med få vägval. Stora vägar, motorvägar och det spelar egentligen ingen roll vilken man väljer för någonstans tar man sig ändå.

Just nu är jag mest nervös över att jag ska börja plugga. Jag har blivit så extremt lat, är rädd för att jag inte kommer klara det. Oj va skönt det var att skriva det där. Om att jag är rädd. Det är ju så det är. Jag klarar inte av fler nederlag liksom, jobbsökandet var svårt nog och jag behöver få se att jag är bra på något, att jag kan åstadkomma något vettigt och känna mig nöjd liksom. Men det är klart jag inte kommer misslyckas, varför skulle jag göra det.

Ett rum

2011-01-12T23:46:00.002+01:00

Ett hus.
Putsad fasad i vitt, en vacker trädgård. Tegeltaket byttes ut förra hösten och gräsmattan klipptes igår. Entrén bjuder upp till en känsla av att vara välkommen, några blomkrukor, en ”här bor vi” – skylt på dörren. Tre trappsteg leder fram till dörren som öppnas av glada leenden, stiliga föräldrar med vackra barn. Och grannarna beskriver dem som ”trevliga, genomsnälla och lugna”.

Ett rum.

Fyrkantigt, med mörka gardiner som hindrar morgonens sömniga ljus från att väcka det till liv. Där står en säng, obäddad med täcket halvt nerdraget på golvet. Bredvid står ett nattduksbord där en lampa brukat lysa, nu ligger den istället utspridd i mindre bitar på det dammfria, blanka trägolvet. Och genom en springa lyser solen upp några få dansande dammkorn som flyr scenen. Stämningen är som en stor, tung, bakfylla. ”Vafan hände igår egentligen?”, och ett vinglas har vält ner över mattan vid skrivbordet. Väggarna bultar av ångest och möblerna är kallsvettiga från nattens oroliga sömn. Tystnaden störs av ett vibrerande ljud, en display lyser upp på sängen, ”Hem” står det. Ingen svarar, ingen har svarat på hela natten.

Kropparna ligger som slängda i två högar på golvet, nuddar varandra vid benen. Det är inte bara vinet som befläckat mattan, blodet har ännu inte hunnit torka.

Det här är en kärlekshistoria.

Han hade bäddat sängen för tredje gången, inte heller nu var det perfekt men mer tid hade han inte. Hon hade precis klivit av bussen och börjat röra sig mot villaområdet där han bodde. Han hade känt sig upprymd hela dagen. Hon hade svårt att ta de sista stegen upp för trappan. Kanske hade han varit för snabb på att öppna. Han hade sett henne när hon gick upp för trappan och tryckt ned handtaget nästan samtidigt som hon knackade.

Sen fick han äntligen se det där leendet som gav honom miljontals lätta stick i magen. Hon höll andan när han öppnade dörren och tvingade sig själv att le trots att magen tryckte ihop sig så hårt den kunde. Hon kanske bara var nervös, så måste det vara. Pussen hon fick på munnen kom plötsligt och framkallade ett steg bakåt.

Fortsätt så, forstätt bakåt, bort, orden talade så tydligt.

Det var inte förrän efter att de ätit som han började förstå att någonting var fel. Hon hade sagt att hon började bli sjuk, det var därför hon inte åt så mycket. När han försökte pussa henne hade hon sagt att hon inte ville smittas. Hon hade skickat sms under kvällen och när han frågade vem hon skrev till hade hon undvikit frågan. Vad hade han gjort för fel? Det var egentligen inte hans fel att hennes känslor för honom befann sig någon annan stans.

Ett rum.
Klockan var kanske elva när dörren öppnades. Två kroppar klev in, den ena satte sig på sängen. Gardinerna drogs för fönstren och sänglampan tändes. De närmade sig varandra, en hand på ett ben, läppar mot en nacke. Den ena kroppen trycktes bort med raka armar.

”Jag vill inte”

Han backade, backade bakåt. Sen kom han nära, skrek i hennes ansikte, granskade hennes blanka ögon. ”Förlåt”, sen försökte han pussa henne igen. Hennes armar var skölden som långsamt böjdes bakåt och hölls fast.
”Sluta”

Han kunde inte, huvudet var inte på plats. Ilskan hade kommit så plötsligt, han hade aldrig känt sig så uppfylld av den. Den tog tag i hans fötter, drev hans händer, ökade hans styrka. Han kände sig som en superhjälte, vilken känsla. Oövervinnerlig. Det hade känts skönt när hans hand träffade hennes kind och kicken hade letat sig upp till huvudet som utan övervägande, låtit det fortsätta.

Det var när hon slutade skrika som han börjat ta sig tillbaka till verkligheten. Långsamt hade dimman från ögonen lättat, benen föll ihop och rummet snurrade runt.
”Vad hade hänt?”

Beslutet var enkelt, vad skulle han annars ha gjort?

Ett grannskap

Sirener från polisbilar och ambulanser överröstar människorna som dragit sig ut i morgonkylan. Vid ett vitt hus står en dörr öppen och ner för trappan bär tre sjukvårdare på en bår. De ropar till varandra, något om att skynda på.
Hon lever

Fyra föräldrar förstår inte vad som har hänt, ingen förstår någonting, ”han som var så snäll”.

Det här är en kärlekshistoria. Jag sa inte att den var lycklig.

Nyårskrönika (OBS lång)

2011-01-10T13:04:00.004+01:00

Så nu, till sist, när jag sitter å är lite halvt sjuk och hostar halsen av mig, tänkte jag summera året som gått. Precis så som alla andra gör vid den här tiden på det nya, lite fräschare 2011. Jag ska försöka hålla mig kort, stapla upp det under månader och låta er liksom svepas med i tjugohundratalets första decennium á la Mirja.

Januari
Året började med en tenta, kanske den värsta vi haft. Makt, kultur, ekonomi. Jisses vad jag slet med den minns jag, men oj vad jag klarade den också. Nu fick jag det att låta som att jag gjorde superbra ifrån mig VG+++ osv. Jag fick G som i Grattis-du-kan-ju-faktiskt-lite-om-det-här. Man kanske skulle kunna påstå att 2010 var året som jag såg lite för många serier. Januari var inte så händelsefullt. Första resan utan vuxna auktoriteter (om man inte räknar Karin å Amanda i den kategorin) bokades. Mot Egypten for vi sedan...

Februari
Så februaris höjdpunkt var ju just resan till Egypten, Hurgada. Vad jag speciellt minns från den resan var alla mysiga kvällar på hotellrummet då vi spelade kort, sjukt goda drinkar i hamnen och sist men inte minst snorkelturen med delfiner. Det ända dåliga var väl extremt mycket myggbett som förföljde mig i någon vecka efteråt. I slutet av februari kom torsby och hälsade på. Annelie, Jenny, Ida, Jonas och Pontus trängde sig på. "Helt normala namn på helt normala människor tänker ni. Oj oj va fel man kan ha. Att dra hit dom människor som kanske har sämst inflytande på mitt omdöme, kan inte sluta i annat än katastrofalt intressanta händelser" - Skrev jag den 28 feb.

Mars
Med mars kom solen och vårkänslorna började dyka upp. Minns dagar då jag bara satt i köket och lät solen mata mig med lycka. Då jag lät balkongdörren stå öppen och lät det bli lite kyligt men inte för kallt. Med Mars kom också ångesten inför framtiden, redan här hade jag börjat tvivla på om jag skulle fortsätta på utbildningen. Jag fick se José Gonzales, Jaqee, Hellsongs m.fl på Sticky Fingers

April
I april köpte jag mig en systemkamera som jag inte ångrar för en sekund att jag lagt pengar på, pengar som jag kanske egentligen inte hade just då. Helt plötsligt höjdes kvalitén på bilderna på bloggen. Jag umgicks med vänner, vi hängde på Kellys, vi fick dödens ekonomiuppgift som jag verkligen verkligen inte tyckte om alls. Solen fortsatte att skina, tulpaner var det vackraste att se på och "Perfect Week" var kanske det bästa som hänt oss på länge.

Maj
Valborg kom och gick jättesnabbt, jag hade dåliga skor på mig och vi fastnade i hiss. Dagen efter åkte jag till Stockholm och gick på Magnus Betnér med finaste Emma. Samtidigt slog körsbärsträden ut i blom i vackraste parken utanför skolan och Jónsi's låt "Sticks and stones" spelades frenetiskt i spotify. Jag och Lousie träffade Dogge Doggelito på Tynneredsdagen, jag försökte lära mig teckna och nu var det snart dags för sommar. Jag läste Erlend Loe, gick hos en sångpedagog och förberedde mig inför terminsslutet.

Juni
Jag åkte hem till Värmland och jobbade/skrev tenta, var stressad men det löste sig. När tentan lämnats in så var det liksom inga bekymmer som gällde. Thomas och Jakob hälsade på i Torsby, Emma var på bra humör och den där bänken i herrgårdsparken fick agera förfestställe under någon kväll. Sen åkte jag tillbaks till Göteborg en sväng innan jag började jobba på Bredviken för tredje året i rad. Och det var fotbollsVM, jag såg nästan allt, fast missade nästan slutet. Och jag hejade på Spanien, ända från början faktiskt, och lite på Uruguay.

Juli
Jag såg på Vänner den här sommaren, lyckades ta mig igenom alla säsonger och gav dom alla tummar upp. Det var varmt och på jobbet ännu varmare. Syskon och syskonbarn kom på besök och tog med sig energi och höga ljud. Vi badade, lekte, åkte på utflykt och myste i solen. Jag upptäckte The Tallest Man On Earth och fortsatte att jobba tills fötterna värkte. Jag uppträdde för första gången på ett år, och hade kanske en av de bättre somrarna på Bredviken.

Augusti.
Jag, mamma och pappa åkte till Dalhalla för att se på en hyllningskonsert till Queen "A night at the opera" som var helt fantastisk. Sen fick jag äntligen fylla 20 också, vi firade med förfest vid vattnet och sen Faktoriet. Augusti var en ta-tag-i-mig-själv-månad. Här hade jag gått hela sommaren och hoppats på att saker skulle lösa sig av sig självt. Tji fick jag. Heltplötsligt är det en massa beslut som ska tas. Ska jag hoppa av? ska jag läsa kreativt skrivande? måste skriva in mig på arbf. osvosv. Innan jag var redo för att lämna skogen för Göteborg så åkte jag på personalresa med alla vackra människor från bredviken. En resa där höjdpunkten var bastubadet och att sitta å spela gitarr på en flotte. Väl tillbaks i Göteborg blev det Brakkalas med all dess innebörd och det kanske var det värsta/bästa vi gjort på länge. Månaden avslutades dock med vetskapen om av vi var tvungna att flytta ur lägenheten (ej pga. brakkalaset )

September
Jag började skriva massa, satt på cafén och var författaraktig. Det liksom hör till när man läser kreativt skrivande. Jag och Joakim sökte lägenheter med rätt dåligt resultat, jag sökte jobb med rätt dåligt resultat. Och så fortsatte det. Jag började simma och tränade innebandy, mådde ändå helt okej. Vi var optimistiska i början (mina vänner och jag) gick ut rätt ofta, tänkte att det här kommer bli precis som förra hösten.

Oktober
Men fler och fler fredagar och lördagar spenderades framför Idol och Så Mycket Bättre. Några somnade runt nio på kvällarna medan andra försökte hålla sig vakna till tolv. Jag fick ett jobb, som säljare. Mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Jag stod ut i 5 dagar, allt blev liksom bara helt fel. Alla förväntningar jag hade, all press jag hade på mig själv, stress över att plugga samtidigt och förakten mot jobbet själv. Oktober var nog ingen bra månad. Det fanns liksom ingenting, inget jobb, ingen lägenhet i sikte, kylan och det gråa började liksom dra in över staden, för att inte tala om det bekanta regnet. Joakim sa: "Allt kommer lösa sig i November", jag var lite skeptisk men trodde ändå lite på honom, det kunde ju inte bli sämre liksom.

November
Och så kom månaden som skulle förändra allt. Jag började med GI, gick ner 6-7kg på ca 5 veckor. Självförtroendet ökade och motivationen var på topp. Samtidigt blev jag anställd på Livsanda Assistans AB där jag fick hoppa in som personlig assistent några gånger under månaden. Jag åkte hem till Värmland och på väg tillbaks till Göteborg så fick jag och Jockeboy en lägenhet. Vi firade med att gå på Midlake på trägårn. Helt plötsligt hade ju saker och ting löst sig. Det var liksom för bra för att vara sant. Men sant var det och November 2010 är kanske den bästa månaden på väldigt väldigt länge.

December
Och så kom snön. Jag kollade på pippi på de sju haven, förbrukade tre par vinterskor och packade ner lägenheten i kartonger och den 12 december flyttade vi ut från grevegårdsvägen 164. Jag hamnade på Stinas bäddsoffa och Jocke hos basti. En vecka och ett lisebergsbesök senare så trotsade jag tåggudarna och korsade sverige för att ta mig till Sthlm. Syskon, barn, farmor, julmat, vänner och en nedrans förkylning. hejdå huvudstad och HEJ värmland! Fin jul, fin gran, fina katter, fina paket. Ett Gott nytt år och Godafton Januari.

Kapish?

2011-01-07T01:23:00.002+01:00

Göteborg, hej.
Jag tänkte ta upp lite punkter som jag skulle vilja att du gick i genom och förbättrade/ändrade på.

1. Snön - Den här förbaskade snöhelvetet måste få ett slut. Låt mig liksom vakna upp imorgon och kunna se kontrast mellan träd och himmel, den vita sörjan har liksom tagit över allt och får mig att vilja stänga in mig bakom persienner och väggar.

2. Vänner - Det här med att du inte tvingar hem alla mina vänner nu direkt förstår jag inte riktigt. det borde väl vara självklart att alla liksom bara skulle vara här nu när jag kommit tillbaka, du får helt enkelt skynda på dom lite, locka med vackert väder, fungerande tågtrafik, billig shopping och sjuka fester. Eller så kan du hota med snöstorm på deras orter. Kapish?

3. Våren - Tja det här är väl mer en förvarnande punkt. Du måste dock ta dig igenom både punkt ett och två innan du kan hoppa på den här. Men förstår du att den här våren ska bli helt fantastisk. Och för att de ska ske krävs ett visst samarbete oss emellan. Jag vill ha en fin lägenhet, glada vänner, en extra vacker slottsskog, mycket sol, bar mark, en rolig termin av spanska, massa nya erfarenheter, en framtidsplan och lite annat smått och gott. Men det fixar vi va?

2011-01-07T01:17:00.002+01:00

mörkret stirrade mig sömnig

där jag låg

utanför någonting

bredvid mig själv

och det svarta liksom svalde

förädlade mig

tog bort det där

trasiga i skärvor

man kunde tro att världen liksom

slöt sig runt om
det där i mitten

fast långt utanför

Sympathy for the devil

2011-01-02T23:57:00.002+01:00

Ligger och kollar på Rolling Stones - Shine a light som går på ettan. En en grym konsertfilm av Martin Scorsese. Jag fascineras av Mick Jagger, hur han som 68 åring orkar springa fram och tillbaka på den där scenen och knappt vara svettig. Jag fascineras över hur ett gäng gubbar, äldre än mina föräldrar fortfarande, efter mer än fyrtio år ger allt å lite till för att tillfredsställa en publik med låtar de förmodligen spelat tusentals gånger. Det är grymt att se på. Jag har sett den här filmen flera gånger och jag gillar den extremt mycket.

Annars så är vi nu tvungna att vänja oss vid att skriva 2011 när vi ska skriva datum på olika inlämningsuppgifter och sånt, som vanligt lär man skriva fel några gånger. Funderar också på att kanske knåpa ihop någon slags sammanfattning på höjdpunkter av det kära år 2010. Men det kräver research så vi får se hur det går.

Idag rotade jag fram sparken ur förrådet. Det var nämligen så att just idag var det perfekt väglag för att åka spark. Ni vet när vägen är helt snötäckt och bilarna liksom har tryckt ihop den lite extra så att det nästan är isigt, men bara nästan. Det var inte heller för kallt ute så när jag promenerade upp för den första backen så blev det nästan för varmt för att ha på sig mössan. Efter att ha promenerat en bit, mestadels uppför, så mötte jag mamma som varit ute på promenad och tillsammans så svischade vi hemåt igen. Solen sken rakt på oss när vi kom ut ur en sväng och vi gled framåt som om inget någonsin kunde stoppa oss, jag satt på å hon skjutsade. Mössan var på, för när det går så snabbt så blir det kallt. Min fina mamma.

Å Mick Jagger dansar på och gör mig trött så snart tänkte jag sova. Återvänder till Göteborg på Tisdag, Känns både bra och tråkigt. Har varit skönt att spara pengarna och fått mat lagad åt en men behöver komma ur den här skogsdvalan som drabbar en när man är isolerad från omvärlden i ett rätt stort rött hus i norra värmland.

Godnatt

Att somna om

2010-12-27T11:03:00.002+01:00

Jag har sovit som om jag aldrig sovit förut, inatt. Så när pappa kom och väckte mig så var det väl inte så konstigt att jag vände mig om och drog täcket över huvudet. Han tänkte bara berätta att de skulle ner till Torsby. "Bara så du vet". Jag tror han frågade om jag ville med. Jag lyckades i alla fall få ur mig ett lite halvt irriterat "ååååhmmeen Jag vet inte" innan jag vände på mig.

Men sen hade ju den där frågan etsat sig fast i mitt huvud, å jag var väl inte direkt sugen på att dra ner till Torsby men ändå, skulle jag verkligen bränna alla mina broar genom att fortsätta sova. Jag gick på toa, å sen lät jag dörren till sovrummet vara öppen, så att jag kanske kunde vakna till lite snabbare av slamret där nere. Och även om sängen var skönare än den varit på länge, täcket sådär varmt och stort och fluffigt, kuddarna helt perfekt formade, så förblev förmågan att somna om frånvarande.

Det är liksom kört för min del. Vaknar jag tidigt eller blir väckt så gäller det att stänga av huvudet och inte börja fundera massa, bara låta tröttheten kära ner sig i sängen och hänge sig helt och fullt åt förälskelsen. Vaknar jag av att en fråga ställs till mig, som idag, så blir det liksom en tredje part som vill nästla in sig bland lakan och kärleksfulla omfamningar av täcket. Jag kan liksom känna hur huvudet långsamt startar upp på morgonen, hur tankarna blir liksom snabbare och mer intensiva ju mer man vaknat upp.

"Jag är trööööött"
"Åh jag är så sjukt trött, kissnödig också"
"Måste gå på toa, men jag vill inte för då vaknar jag till. Jag är så tröött"

"Går jag inte på toa kommer jag ligga å tänka att jag är kissnödig, å då somnar jag ändå inte, täcket är så skönt, mmm trött.."
*går på toa*
"Åh sängen är ännu skönare nu, nu ska jag somna"

"........Torsby alltså"
"Jag behöver ju låna en bok"
"vill jag verkligen vara fast i nyskoga hela dagen, vad ska jag göra, men alla vanliga människor sover i torsby, vad ska jag göra i torsby?"
"Jag vill nog inte till torsby, hur länge ska dom vara där? Vad ska dom göra där? När åker dom?"

Så pågår det liksom och sen är det kört att lyckas somna om. Ni förstår va? det gäller att vara snabb om man vill somna om.

Ha en fin dag !

Det är ju jul snart försjutton.

2010-12-21T21:17:00.003+01:00

Jag är sämst på att vara sjuk.
Vet inte hur jag ska hantera det hela.
Sitter mest och tycker syndast om mig själv.
Att vara själv när man är sjuk är oacceptabelt, går inte alls.

Vilken tur att jag då lyckas pricka in alla sjukdomar när jag är hemma.

ÅH JAG ORKAR INTE.
Jag vill kunna andas
Jag vill inte ha ont i hela kroppen
Jag vill få bort alla lager slem som fastnat i mitt huvud.
Jag vill att min hals ska friskna till.
GAH!
Det är ju jul snart försjutton.

Two apples on a tree, one for you and one for me.

2010-12-18T23:45:00.003+01:00

Jag befinner mig bland snöiga gator i huvudstaden.
Snöigare än Göteborg
Jag har det bra, leker med barn äter god mat och tar det så lugnt som jag bara kan.

Man blir dock väldigt trött med alla ungar omkring sig som den ovana men ack så fantastiska moster jag är. Igår läste jag om de tre bockarna bruse för Vide. Hela 7 gånger.

"Vem är det som klampar på min bro"
"det är bara jag, den mellersta bocken Bruse, jag ska gå över till ängen och äta mig tjock och fet"
"då kommer jag och äter upp dig"... osv osv...

Idag var vi hos farmor och åt lite julmiddag. Blev extremt mätt.
Imorgon ska jag träffa Thomas och Jakob, sjukt kul att se dom igen.
På Söndag åker jag mot värmland och ännu mer kyla och snö för att hoppa av i Karlstad och träffa Robin. Kommer bli Awesome.

Godnatt.

Kaplash

2010-12-16T17:45:00.002+01:00

Lyssnar/kollar på Musikhjälpen nästan hela dagarna.
Det är fint.
Imorgon klockan 08.32 går tåget mot Stockholm.
Och jag duschade alldeles för varmt så nu är jag handlingsförlamad.
Måste slå in paket och packa!
Tröttis.

Man kan leva ett helt liv här i hemlighet.

2010-12-14T23:57:00.002+01:00

Jag vet inte riktigt vad som föll i mig när jag bestämde mig för att gå utomhus med endast leggings på benen. Vetskapen om att jag senare på kvällen skulle promenera runt på ett juligt, men svinkallt, Liseberg bekymrade mig tydligen inte (Jag lovar! det är kallare inne på själva Liseberg än utanför ingången). Dock slog det mig redan på spårvagnen in till stan hur korkat det egentligen var och jag förbannade den idiot som inte påmint mig om minusgraderna utomhus, dvs mig själv.

I alla fall så tog det några timmar att tina upp efter att ha kommit hem men tack vare te, extremt varma sockor, några fler lager kläder, en filt, en varm Stina bredvid mig i soffan och Scott pilgrim Vs the World på datorn, så lyckades jag tillslut få upp värmen och just nu när jag ligger under täcket i bäddsoffan så fryser jag inte alls.

Nu är jag dessutom officiellt färdig med alla julklappar. Tror nog aldrig att jag varit ute i såpass god tid. Man skulle kunna påstå att jag är stolt över mig själv.

Utöver all fin julstämning så säger folk saker som gör mig glad. Och just nu, just precis nu, så mår jag faktiskt riktigt bra. Hakuna Matata, inga bekymmer. Puss på er!

När trollmor har lagt sina elva små troll...

2010-12-13T22:58:00.003+01:00

Sista veckan i Göteborg på ett tag.
Jag vet inte riktigt om jag är redo att lämna staden på fredag.
Det finns så mycket jag vill hinna med men inte kommer ha tid med.
Jag gör tredje natten hos familjen Johansson-Alberyd inatt. Hittills har jag överlevt.
I kväll bakade vi pepparkakor och spelade monopol.

Imorgon kommer Frida och Christian till Götet för att gå på Liseberg.
Så där ska jag spendera min tisdagskväll i mina nyinköpta skor som var 200 kr billigare än väntat. Ment to be liksom.

Det är utmattande att inte ha ett "hem" och ovant att inte ha Joakim runt sig om kvällarna. Men men, vi har ju en awesome lägenhet att se fram emot i februari.

Igår flyttstädade vi i 12 timmar och med det sagt så ska jag inte nämna lägenheten på ett tag. Min kropp gör ont och jag är trött som ett as. Godnatt.

Grevegårdsvägen 164

2010-12-12T09:21:00.002+01:00

Jag minns när jag först kollade på lägenheten, hur jag fann det overkligt att den skulle kunna bli mitt hem. Så himla stor och fin jämfört med de andra lägenheterna jag haft på 19 och 30kvm. Det fanns ett kök! med kylskåp och frys! Jag gillade fönsterna som var många, tvättmaskinen, klädkammaren.

Först bodde jag där med Robin. Men han såg man inte så mycket av. Chalmerist javisst, nollades varje dag från morgon till morgonen där på och försökte plugga utöver det. Jag minns enda gången han lagade mat åt oss. Varma mackor. Självklart utsökta. Men han bodde inte där så länge, hittade annat ställe närmare skolan och kvar blev jag med hög hyra och febrilt sökandes efter någon ny att ta över stafettpinnen till det stora rummet.

Jag hittade några, dom var väldigt trevliga, fast två stycken. Jag erbjöd dom att komma och bo med mig men de hittade ett förstahandskontrakt och tackade nej. Tur var väl det för någonstans i norge, typ vid gardemoen, så tröttnade en Joakim på sitt jobb och fick för sig att flytta till Göteborg. "Hej Joakim, jag har en lägenhet vill du dela den med mig?" Sagt och gjort, Joakim flyttade in i slutet av november och jag skulle nog aldrig kunna gissat att det skulle gå så bra som det faktiskt gått. Joakim är en perfekt roommate.

Lägenheten har varit samlingsplatsen för många trevliga event och jag kommer verkligen att sakna den.
Jag minns Tacokvällen som, jag tror, var första gången jag bjöd hem folk. Vi var många från klassen och det var fint. Sofie spelade ukulele, Karin gitarr. Andreas och Alec diskade.

Jag minns när jag och Lollo upptäckte att vi var grannar och började teama upp på spårvagnen in till skolan. Något som sedan ledde till "ska vi plugga och dricka vin" och många andra kvällar efter den.

Jag minns förra julen när Frida, Christian och Emma var här och vi var på Liseberg och gick ut på Saturn. Hur folk var opepp men sedan (tillslut) bestämde sig för att bli med ut och vi hade en bra kväll ändå!
Många fester har vi haft, och jag är lite förvånad över de toleranta grannarna. Inte bara fester har ljudit ur längeheten, även gitarrspelade, sång, hög musik från klockan 11 på morgonen till kvällen. Den värsta/bästa festen vi hade var nu i september. Jag tror ni alla minns egentligen, fast ni kanske helst velat glömma. :D

I alla fall. Nu stänger vi det kapitlet, det enda som är synd är att vi inte hinner ha en awesome utflyttningsfest. Men vi kan ha en tvådagars inflyttningsfest istället, hur låter det? första februari får vi nya lägenheten och den är helt fantastisk.

Grevegårdsvägen 164

2010-12-11T23:19:00.002+01:00

Det är när jag stänger ögonen som jag verkligen känner hur trött jag är.

Hur kroppen liksom dras ner mot soffkuddarna med hela dess avslappnade tyngd.
Musklerna stängs av omedelbart då hud möter tyg och huvud inte längre behöver hållas uppe.

Det är när jag blundar som de klickande ljuden från tangentbordet vid datorn lite längre bort börjar tonas ut. Andetagen lugnar ned sig och bröstkorgen sänker sig långsammare.

Godnatt världen, imorgon ska vi flyttstäda hela dagen.

2010-12-11T02:15:00.003+01:00

En vinteraktig stad regnar bort och skapar halkiga iskanor på marken.
Men jag blundar och märker inget förens jag ramlat.

Ögonlock

2010-12-07T01:07:00.002+01:00

Jag har tappat bort mina ord.
De uttrycker sig inte längre som jag vill.
Det som göms i snö...

Kanske är det mörkret som döljer intryck
Det väsentliga för att skriva.
För att få fram fina ord på papper.

Huvudet nuddade precis kudden.
Fantastisk förening för förlorade.
Förlorare bland snömoln och kyla.

Och täcket döljer kroppen
Skyddar den mot det kalla. Det vita.
Tröttheten har börjat komma.
Hej tröttheten.

Godnatt.

Snö snö snööö

2010-12-06T10:31:00.002+01:00

Det har rasat ner en massa snö över Göteborg.
Man kan nog säga att vintern börjat på riktigt.
Men jag tror att jag gillar det.
Snön gör liksom att det blir lite ljusare, och lite mer mysigt.
Det enda jag önskar vore om Pippi kunde komma och hälsa på så att det kunde bli lite enklare att bära alla kartonger och soffor till olika förråd. (Jag såg på Pippi på de sju haven igår, sjukt bra film!)
Vi ska ju flytta, men inte till lägenheten utan måste bo i väska i 1½ månad först och stuva in alla tillhörigheter i förråd.

Skor. Är ett annat ämne jag tänker ta upp.
Jag köpte ett par awesome vinterkängor i oktober (tror jag)
Dom gick sönder efter en månad.
Sen rotade jag fram ett par andra kängor hemma i Värmland.
Nu har dom också gått sönder och läcker in massa snö i hälen.
Det kommer ju inte vara hållbart under vintern.
Förra året gick jag i mina fodrade "converse" (något annat märke) men frös som fan.
PROBLEM!

Ha en fin snöig dag!

Mina memoarer kapitel 1

2010-11-28T01:01:00.003+01:00

Godmorgon käraste.

Handlingsförlamad.
Vaknar liksom upp på en lördag.
Fredagen ett minne, suddigt med en aning skarphet i kanterna.

Möter soffan någonstans innan frukost/lunch
Stannar där tills sängen tar över för nattskiftet.

Kanske glömmer vi bort att det finns annat utanför.
Ibland lockar kylskåpet.
Salt! Jag behöver något jävligt salt!
Får gärna vara fett också.

Hjärnan i viloläge
Kan endast ta in lite information i taget.
Du får helt enkelt upprepa din fråga igen.
Ja, jag kollade på ett avsnitt av det där jag brukar kolla på.

Idag kollade jag lite extra mycket.
Kanske några avsnitt mer än vad som skulle ses som hälsosamt.
Men jag var ju ute och sprang på gården förut ikväll.
Åkte rutchkana och sparkade på is.

I kanske 10 minuter. Sen gick jag in.

Jag svamlar och förlorar mig i dig.

2010-11-26T12:44:00.002+01:00

Väldigt lite bilder har lagts upp på sista tiden. Beror på att jag måste använda mig av Bloggers egna inläggs-skrivare. Och det är alldeles för jobbigt att ladda upp bilder här. Så. då vet ni det.

Bra låt: Little Marbles - Jag hoppar & trampar på ditt hjärta

Skrivuppgiften som ska vara inne på måndag handlar om att tjuvlyssna. Eller ja. Vi ska tjuvlyssna och ta tag i en dialog som vi hör ute på stan och skriva en historia kring den. Som vanligt är jag rätt sent ute men tänkte gå runt lite och lyssna idag när jag ändå ska till FT (Frölunda Torg) och sukta efter saker som jag vill ha men inte har råd med.

Ikväll ska vi ut. Ut som i att gå ut och dansa, dricka alkohol och ha roligt. Vet inte när jag gjorde det senast. Känner mig lite opepp för tillfället. Beror nog mest på att det är jättesvart och väldigt kallt ute. Ska på Balkan Beat Party. Ingen aning om vad jag gett mig in på. SPÄNNANDE!

Ha en lovely helg!

Åäö-kändisvärlden.

2010-11-26T00:20:00.003+01:00

Jag har liksom tröttnat.
På bloggvärlden.
För inte så längesen följde jag några "kända" bloggar.

Jag var kanske insatt i vad som skedde.
Ett tag tyckte jag att det var kul.
Kollade Bloglovin flera gånger varje dag.
Sen började jag tröttna.
Fundera över varförihelvete det ens går att bli känd genom smutskastning, mobbning, klädval ect.ect. Jag insåg att jag inte ville va en del av just den kulturen som har växt fram i sverige. Den betyder liksom ingenting. Så jag tröttnade. Jag läser fortfarande bloggar som inspirerar mig och som gör mig glad. Jag kollar upp vad mina vänner gör. Men vad sveriges största bloggare gör på deras fritid, skiter jag verkligen i.

Jag blir liksom orolig. Eller upprörd. Kanske skäms jag.
Varför är vi så kåta i skandaler och att kolla på människor som lever ett annat liv än oss själva?
Kolla i tv-tablån. Vi har: Hollywoodfruar (norska, svenska, danska), New york-fruar, Ladies på Östermalm, Ung och bortskämd, Ullared, Färjan, Robinson, Kungarna av Tylösand, Bartenderskolan, Paradise Hotel, Lyxfällan och snart även Big Brother. Alla visar andra människors sätt att leva eller att vara. Alla är till för att skapa rubriker och skandaler, alla är till för att vi därhemma framför tvn kan sitta och tänka: fy fan va korkade dom är och skratta lite gott för oss själva med chipsskålen framför oss eller: åh vad jag skulle vilja ha det sådär istället.

Det här är inte "bra" underhållning. Det är mobbning och det tillåter oss att glömma bort våran egen vardag och kolla på andra hur de lever sitt liv och gotta oss i deras okunskap (om man tar Ung och bortskämd som ett exempel). Jag är trött på skiten. Och försöker ignorera't men lätt när tidningarna prioriterar fel nyheter.

Så nu har jag skrivit av mig dom aggressionerna, I hope you get my point.

Godnatt.

November

2010-11-24T22:38:00.003+01:00

Så skimrande var aldrig.... vintern...
Den smälter bort innan den lagt sig.
Å bussar och vagnar åker inte dit de ska.

För så skimrande var aldrig vintern
Mitt-emellan ljusets fästpunkter.

Någonstans i väster, vid vattnet.

Tåg

2010-11-19T00:50:00.002+01:00

Jag inser att jag helt missat att skriva om att vi fått en lägenhet här på bloggen. Känns som att jag ändå måste göra det trots att jag i princip skrikit ut det på Facebook och berättat för alla jag känner redan. Det är en principsak liksom.

Idag skrev vi på kontraktet i alla fall och den 1a februari kommer tre rum á la 79kvm på Grevegårdsvägen 102 vara våra. DET KÄNNS SÅ JÄVLA BRA och helt overkligt.

Imorgon åker jag till Stockholm. Har en sån där obligatorisk träff i Gävle på lördagen, för kursen jag läser, så det är bara att pallra sig i väg. Får hoppas att tågresan inte blir allt för jobbig och tråkig. Tågresorna kanske jag ska säga istället. Åker nämligen sen direkt på lördagen från Gävle tillbaks till västra delen av Sverige.

Rolig helg.

Midlake

2010-11-17T00:04:00.003+01:00

När jag lägger mig ner i sängen känner jag hur det värker i benen och ryggen. Men det är skönt. Det är så fantastiskt skönt. Jag har precis fått uppleva en av de bättre konserter jag varit på. Midlake på Trägårn. Tisdagen den 16 november klockan, ungefär 21.oo och framåt.

Skickligare musiker får man gräva djupt ner i musikarkiven för att hitta. Det syntes, man såg så jävla tydligt att musiken är det de brinner för allra mest. Mellansnacket var i princip obefintligt. Ett generat tack, ni är så väldigt snälla mot oss, dök upp några gånger emellanåt. De presenterade inte låtarna och inte heller bandet. De stod där, sju fantastiska musiker och bara gjorde det de gör som allra bäst, spelade skiten ur instrumenten från början till slut.

Och låtarna då. De börjar oftast lugnt, röster i stämmor. Tvärflöjt. Sen ökar det liksom, gitarrerna ökar, basgången blir intensivare, trummisen byter takter om vart annat och spelar så skickligt att jag kommer på mig själv med att stirra på honom med halvöppen mun. Under en instrumental låt står basisten i centrum för mina ögon, basgången ökar, styr trummorna. De fyra gitarrerna spelar olika slingor och vad som skulle kunna vara upplagt för kaos blir istället eufori av den allra bästa sort. Och ljudnivån höjs och det blir liksom bara mer och mer och tillslut, tillslut övergår det hela till låten Roscoe och allt blir så fulländat perfekt att hjärtat hoppar över ett slag och jag måste hålla hårt i staketet som jag står vid för att inte helt tappa fotfästet och flyga upp bland molnen. Sen står jag där med ett fånigt leende under hela jäkla konserten och bara njuter och förundras över hur fantastiskt det kan låta när rätt personer har fått tag på rätt instrument och fått för sig att skriva låtar ihop.

Ack Värmeland du frusna.

2010-11-12T11:52:00.003+01:00

Jag har väl antagligen befunnit mig i en trygg liten fin bubbla nere i Göteborg där regn och blåst har dolt det faktum att vintern faktiskt har börjat på riktigt i något nordligare delar. Då menar jag alltså några mil norr om Göteborg och uppåt. Sitter på tåget och läser lite, Om en pojke av Nick Hornby för att vara exakt, och så tittar jag upp och ut och där är det vitt. Det blir liksom lite mer besynnerligt när jag kliver av i Torsby och det är hela 7 minus ute, det är massa mer minus än vad Göteborg har gett sken av att det kan vara.

Senast jag var i Torsby var i början av september, då behövde man inte ens ha på sig en jacka när man var ute. Strålande sol och gröna växter. Jisses vad tiden går fort. Nu är jag i alla fall hemma. Har sovit fantastiskt i min säng under två täcken och sedan spenderat morgonen med att kela sönder min älskade katt. Det doftar mat, jul, vinter, katt. Det doftar helt fantastiskt och när jag vaknade fick jag en känsla av att "här vill jag stanna för alltid", lite skrämmande.

Igår när jag åkte hem från Torsby efter att ha fikat med Robin som jag inte sett på ett tag och hälsat på i Emmas nya lägenhet, så kunde jag inte sluta prata i bilen. Munnen gick hela tiden, jag pratade om allt och mamma svarade och var sådär klok och mammig. Sen när jag kom hem så pratade jag precis lika mycket med pappa, som var klok och pappig men framförallt väldigt glad att se mig.

Åh vad jag är glad över att vara hemma.
Fina Fina Skogen.

ett helt värdelöst inlägg bara för att.

2010-11-06T17:14:00.003+01:00

Anledningen till dålig uppdatering heter: tekniska problem och har kommit att vara en väldigt frekvent besökare hos mig på senaste tiden. Min egen dator har bestämt sig för att vara olydig så nu sitter jag på Joakims dator. Har brukat använda Windows Live Writer för att skriva inläggen, sjukt mycket enklare.

I alla fall.

Förtillfället sitter jag och myser med tända ljus och rökelse i vardagsrummet, lyssnar på musik och väntar på att fina vänner ska komma och rädda mig från ensamheten. Dock tror jag att rökelsen möjligtvis framkallar en gnutta huvudvärk.

Berättade jag att jag börjat med GI? har gått ner ca 3 kg på en vecka. Det är bra! Men jag ska inte bli en sådär sjukt tråkig vikt/motion/hälsoblogg så mer än så får ni inte veta om min nya livsstil.

Ha en fin lördag!

Update

2010-11-02T00:17:00.002+01:00

Detta har hänt:

Jag har sökt jobb.
Två stycken som jag VERKLIGEN skulle vilja ha.
Ett som personlig assistent
Ett på Stena Line.

Min dator har gått sönder.
Skräll att tekniken strejkar.
Skärmen är paj.

Jag har börjat med GI
som ett test.
Är inne på min 5e dag.
Har haft huvudvärk hela dagen.
Vet inte om det hör ihop.

Run

2010-10-28T23:36:00.002+02:00

Dina smekande andetag mot min hals.

din spända bröstkorg tryckt mot min rygg.

dina bestämda händer runt mina handleder.

håller dem korsade runt min kropp

Det var inte såhär jag menade

när jag sa att jag ville ha dig

Dina steg drar mig bakåt

Armarna kramar åt hårdare.

Du pratar om trygghet

Du utlovar en framtid

Du brukade vara så övertygande.

Nu håller du för mina ögon.

Jag kastas bakåt

Landar på din säng

min livförsäkring.

Sen skriker du att allt är mitt fel

Du har brutalt tagit över

Jag hör inte mig själv längre

Imorgon kommer vi gå hand i hand

Ikväll sover jag på golvet.

GRÅ!

2010-10-27T11:15:00.001+02:00

Jag hatar att sova för länge.
Mer än åtta timmar och jag är död hela morgonen.
Att det dessutom är gråare än en svartvit film utomhus gör inte saken bättre.
Regnet knackar på rutan
Vill göra sig uppmärksammad.
JAG HAR SETT DIG! GE DIG IVÄG!

Rummet är grått
Jag är grå
huvudet är definitivt grått.

Perfektion

2010-10-26T13:36:00.001+02:00

Har precis haft en perfekt morgon.
Den började redan innan klockan sju då jag vaknade av mig själv.
Långsam morgon, långsam frukost, fil och müsli.
Lite för långsam kanske.
Missade spårvagnen och fick vänta på nästa.
Försökte genom tankeöverföring att skynda på spårvagnen.
Klockan 9.00 prick stod jag och väntade på hissen som skulle ta mig till Jobbcoachen på Academic Work.
Några minuter över satt vi och diskuterade CV och personligt brev.
Jag fick beröm och tips.
Mådde bra.

Jag bestämde mig för att promenera längs med hamnen.
Började vid skeppsbron och fortsatte via Södra hamngatan ända fram till Göteborgsoperan.
Jag har aldrig varit där.
Den kalla och frusna vinterluften gjorde mina andetag synliga.
Händerna blev sådär torra som de blir när det är minusgrader ute.
Och jag gick där solen värmde upp stenarna på gångvägen och lät mina ben tina upp en aning.
Nerkyld gick jag in på nordstan och letade upp ett McDonald's där jag, för en 10, köpte kaffe och läste ut boken “Med uppenbar känsla för stil” – Stephen Mendel-Enk. En bok om manlighet, fantastiskt bra som alla bör läsa.
Sen gick jag runt. Köpte en pärm, ska äntligen få ordning på oredan bland viktiga papper.
Jag köpte, efter en stunds fundering, även en vinterjacka. Stor nog att gömma sig i under extremt kalla dagar.

Sen åkte jag hemåt. Läste fantastisk bok på vägen “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” Har ni inte läst den bör ni göra även det.
Satt och skrattade på spårvagnen för mig själv.
Hemma lagade jag till en snabb omelett med champinjoner och purjolök.
Och nu sitter jag och förundras över perfekta morgnar.
Mår bra.